”Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag”, skriver Elektrikerns redaktör Anna Norling.
Jag har tänkt att det inte lönar sig. All den här reklamen för spel, för betting, för nätkasino. All den här reklamen med alla dessa, vad jag gissar väldigt dyra, kändisar. (För något säger mig att de inte ställer upp i dessa sammanhang på ren ideell basis.)
Men så träffar jag Karl Knuters familj och jag förstår. Det lönar sig. Och det lönar sig rejält. Deras Kalle är bara en av alla de personer som skuldsatt sig långt över sina tillgångar på grund av sitt spelande. Det finns mångtalet fler i vårt land.
LÄS ÄVEN: Spelet var orsaken till att Kalle inte orkade leva längre
Folkhälsomyndigheten uppskattar att det finns dryga 30 000 spelmissbrukare i Sverige. Det är 30 000 gånger Kalle. Totalt handlar det om enorma summor. Så ja. Det lönar sig.
För spelbolagen.
Frågan vi borde ställa oss är om det lönar sig för samhället.
Det är en fråga med ett enkelt svar: nej. Den sorg, den skuld, den reva det gör i allt för många människors liv att utsättas för denna marknadsföring de inte kan stå emot är inte värd en enda skattekrona samhället kan casha in från dessa spelbolag.
För i samband med totalt oseriösa låneföretag som lånar ut tusenlapp efter tusenlapp, helt utan säkerhet till skyhöga räntor, leder spelbolagens verksamhet i alldeles för många fall till det sista vi som samhälle önskar. Att människor väljer att avsluta sina liv.
Det framkommer alltför tydligt i en studie från Lunds universitet som publicerades i höstas. Enligt denna är självmordsdödligheten femton gånger så vanlig bland spelmissbrukare än bland befolkningen i stort.
Femton gånger så vanlig.
LÄS ÄVEN: Spelberoende ger 15 gånger så hög självmordsdödlighet
För Kalle Knuters familj är dessa siffror inte bara statistik. Det är verklighet. Kalle avslutade sitt liv på julafton 2018. Detta efter att spelförlusterna, så väl som skulderna, eskalerat.
Den sista gången han spelade hade han spelat bort hela lönen, två dagar efter löning.
Kalles syster Annelie säger när jag träffar henne tillsammans med sin mor och syster: ”Med all den här reklamen finns det ingenstans att komma undan”. Och hon har så rätt.
Spelreklamen når oss överallt. På nätet, via tablå-tv, i reklamradion, på tunnelbanan, runt om i det offentliga rummet. För de flesta av oss är den bara irriterande, men för en del av oss är den förödande.
Lönsam enbart för några få: spelbolagen.
