De senaste veckorna har konflikten mellan Sveriges Hamnar och Hamnarbetarförbundet blossat upp igen.

Striden gäller Hamnarbetarförbundets grundläggande fackliga rättigheter, att sluta kollektivavtal som fullvärdig part och att få ha sina egna skyddsombud.

Utestängandet av Hamnarbetarförbundets skyddsombud från arbetsmiljöarbetet får direkta konsekvenser för deras medlemmars trygghet på jobbet.

I en tid då fackliga rättigheter trycks tillbaka ökar olyckor och dödsolyckor på arbetsplatser och därför är detta av största vikt för oss att kritisera.

När arbetsköparnas vinstintresse får styra sätts säkerhet och trygghet åt sidan och då krävs en stark facklig organisering för att tillvarata arbetarnas intressen.

Det ska vara varje arbetares rätt att bestämma vilket fackförbund man vill organisera sig i.

Sveriges Hamnar har konsekvent vägrat behandla Hamnarbetarförbundet som en likvärdig motpart i förhandlingar, trots att de organiserar en majoritet av Sveriges hamnarbetare.

I stället för att föreslå antidemokratiska inskränkningar i strejkrätten borde arbetsköparsidan förhandla med majoritetsfacket i hamnarna.

Ung Vänster stödjer helhjärtat hamnarbetarnas kamp, då den i grunden handlar om rätten för alla oss arbetare att organisera oss fackligt.

Det ska vara varje arbetares rätt att bestämma vilket fackförbund man vill organisera sig i

Ung vänster

Arbetsköparsidans mål är att undanröja stridbar och självständig facklig organisering.

För att uppnå detta har man genomfört kostsamma lockouter och tryckt på för lagförslag som innebär långtgående inskränkningar i strejkrätten.

Ung Vänster förstår att arbetsköpare och chefer alltid kommer försöka pressa tillbaka vår kamp för schyssta villkor och rättvisa löner.

Frågan är: hur långt är Sveriges arbetsköpare beredda att gå för att hindra arbetare att organisera sig fackligt?