Afrikas framtid: Klassresa – eller utresa?

GHANA. Klockan är 05 och Cecilia Dwamena och hennes tre döttrar gnuggar sömnen ur ögonen.

En knapp timme senare har de tvättat sig, ätit en lätt frukost och Cecilia Dwamena har tryckt några sedlar i händerna på döttrarna så att de kan ta sig till sina skolor.

Strax därpå lyfter hon upp sin minibutik, ett fat fyllt med majsmjöl och mald kassava, på huvudet och påbörjar dagens arbetspass.

Hon skrattar och ler mot sina kunder. Men räknar också inkomsterna noggrant. Har hon en dålig dag blir flickornas skolgång lidande i morgon.

Cecilia Dwamena lever i landet som just nu har världens högsta tillväxt, men hittills märks det inte i hennes vardag.

Chokladarbetarna odlar lyx men lever fattigt

Global

Likt majoriteten av sina landsmän arbetar hon i den informella sektorn. Det innebär osäkra eller obefintliga anställningar och lika osäkra inkomster.

Hur livet ter sig här i Ghana och i de andra 53 länderna på vår södra grannkontinent är vanligtvis inget som skapar rubriker i Sverige. Men räkna med att den saken kommer att förändras de närmaste årtiondena.

För det är inte bara Afrikas ekonomier som växer. De närmaste 30 åren väntas kontinentens befolkning öka från 1,3 till 2,5 miljarder samtidigt som resten av världens befolkning nästan slutat att öka.

Resultatet: År 2050 bor var fjärde människa i Afrika.

 

Gina Dwamena, i mitten, äter söndagsmiddag tillsammans med sina yngre systrar Vida och Daniella. Foto: Fredrik Lerneryd

Tanken på flickornas skolgång har varit mitt största bekymmer i livet.

Förhoppningsfulla framtidssiare menar att flera av Afrikas länder nu har chansen att ta det stora språnget, liknande det som Asiens tigerekonomier tog under andra halvan av 1900-talet.

I den nyutgivna boken Miljardlyftet slår de svenska journalisterna Erik Esbjörnsson och Anders Bolling fast att utvecklingen i Afrika är den enskilda samhällskraft som under det kommande seklet kommer att påverka oss allra mest.

Enligt dem spirar en ny vår: Befolkningar med bättre hälsa och högre utbildning gör att Afrika, som sista kontinent, nu har chansen att ansluta sig till vad de kallar det ”globala välfärdsprojektet”.

Tecknen finns redan: I Kenyas huvudstad Nairobi byggs Mass Tower, Afrikas högsta skyskrapa.

I Nigerias Lagos jobbar en miljon människor inom filmindustrin i ”Nollywood”.

Och i Ghanas huvudstad Accra byggdes sex nya köpcenter på bara några år.

Kenyas sjuksköterskor fortsätter kampen

Global

Även i Cecilias och Ginas hemstad Kumasi finns ett köpcenter med snabbmatskedjor och skinande butiker.

Men när en granne tog med Cecilias tre döttrar för att gå på bio tog det snabbt stopp. 50 kronor per biljett. En omöjlighet.

Afrika har visserligen världens snabbast växande så kallade konsumerande klass, men de flesta lever fortfarande på små medel.

Det är bland annat därför Victor Adetula, nigerian och chef för forskningen på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala, är försiktig när han ombeds att leverera en positiv framtidsvision.

– Visst, för det goda scenariot, där vi säger att en fjärdedel av världens befolkning lever i Afrika och att många av dem har nått hög levnadsstandard. Då kommer de att både konsumera och producera och skapa nära ekonomiska band med Europa. Det blir ett Afrika med en ny roll, säger han.

 

Oljepengarna har gjort att Ghana kunnat införa gratis gymnasieskola. För 15-åriga Gina Dwamena öppnar sig en ny framtid. Foto: Fredrik Lerneryd

Kom ihåg att människor inte migrerar för att de gillar Europa bättre.

Men för att nå dit krävs framsteg på flera nivåer. Enbart tillväxt räcker inte.

I Ghana är det främst oljeindustrin som ligger bakom den ökade pengarullningen. Hittills har en liten elit gynnats medan resten avbefolkningen, som Cecilia Dwamena, otåligt väntar på effekter i form av fler och bättre arbetstillfällen och högre levnadsstandard.

Fast en sak har oljepengarna bidragit med.

EU satsar miljarder på fler jobb i Afrika

Global

De bekostade skolreformen som gjorde gymnasieskolan gratis. I ett slag fick Cecilia Dwamenas 15-åriga dotter Gina nya framtidsutsikter.

– Tanken på flickornas skolgång har varit mitt största bekymmer i livet, säger Cecilia.

– Utan reformen hade Gina blivit lärling, kanske som frisör. Nu får hon utbildning och kan söka ett riktigt jobb med en riktig lön, säger hon hoppfullt.

Men det gäller att föräldrar som Cecilia Dwamena fortsätter klara sin dagliga kamp så att de kan trycka de där sedlarna i sin barns händer varje morgon.

Allt för att tonåringar som Gina ska kunna bli en del av en ljusare framtid i det växande Afrika.

 

Gina hjälper mamma Cecilia med håret. Om hon inte gått i gymnasiet hade hon troligen fått gå som lärling hos en frisör. Foto: Fredrik Lerneryd.

Nu får hon utbildning och kan söka ett riktigt jobb med en riktig lön.

På sitt kontor i Uppsala har Victor Adetula, luttrad som han är, svårt att helt hänge sig åt optimismen.

Det krävs utveckling på många plan: Mer säkerhet, utökad sjukvård och rätt sorts utbildningar. Korruptionen måste minska och de afrikanska samhällena, poängterar han, måste bli bättre organiserade.

– Kom ihåg att människor inte migrerar för att de gillar Europa bättre. Motivationen är att få leva i ett fungerande samhälle. Kan Afrikas samhällen skapa detta för sina medborgare? Det återstår att se, säger han.