Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

En regering som kritiseras för korruption, inkompetens och juridiska övergrepp. Och en president vars mandatperiod gick ut 2016.

Joseph Kabilas fastklamrande vid makten har utlöst blodiga massprotester — men på söndag har det blivit dags att utse hans efterträdare.

Många förvånas över att Kabila inte ställer upp. I stället har han utsett den före detta inrikesministern Emmanuel Ramazani Shadary till den styrande alliansens kandidat.

Det är en trogen kompanjon belagd med EU-sanktioner för våldsamma tillslag mot oppositionella.

– Shadary har inga egna resurser och ingen egen maktbas. Det mesta tyder på att Kabila kommer att sitta kvar bakom kulisserna och styra genom honom, säger Maria Eriksson Baaz, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

21 kandidater gör upp om posten. Men förutom Shadary finns egentligen bara två med en ärlig chans — veteranen Felix Tshisekedi och affärsmannen Martin Fauylu.

Den senare stöds av tungviktarna Jean-Pierre Bemba och Moise Katumbi, som har förbjudits att delta.

Tshisekedi, ledare för det största oppositionspartiet, drar åt det socialistiska hållet.

Fauylu har en mer marknadsliberal inriktning och går till val på att reformera landets olje- och gruvindustri, som den sittande regeringen gått hårt mot och nyligen belagt med höjda skatter.

– Men det är svårt att urskilja någon större politisk skillnad eftersom de flesta inriktar sig på det mest basala, som att få slut på konflikterna och att få en någorlunda ekonomisk utveckling, säger Eriksson Baaz.

– Och oavsett vem som sitter på makten är det extremt svårt. Det är ett stort land med mycket splittringar och pågående konflikter, bristande infrastruktur och en statsfunktion som fungerar dåligt.

Provinserna i västra Kongo-Kinshasa har varit relativt skonade från våld och konflikter. Där står fattigdomsbekämpning, utbildning och hälsa högst på prioritetslistan.

I de våldsdrabbade östra delarna står dock säkerheten i fokus, enligt Eriksson Baaz.

Men förväntningarna är lågt ställda hos befolkningen — något hon tror kan hindra de tilltagande oroligheterna från att bryta ut till en ny blodig konlikt.

Flera personer har dött i sammandrabbningar mellan polis och oppositionella den senaste tiden, där polisen beskyllts för merparten av våldet.

En utveckling som kritiserats av bland andra FN:s människorättschef Michelle Bachelet och den Internationella brottsmålsdomstolens chefsåklagare Fatou Bensouda.

– Det finns redan en känsla av att det inte kommer att leda till någon förändring, utbredd fattigdom gör dessutom att folk inte har möjlighet att protestera under en längre tid. De flesta orkar inte mer än några få dagar.

Inte mycket tyder på att valet kommer att gå rätt till. Oppositionens presidentkandidater har störst stöd hos befolkningen, 70 procent enligt en mätning av Congo Research Group på New York University.

Ändå är det otroligt att någon av oppositionens kandidater skulle vinna, enligt Eriksson Baaz.

– Valet 2011 präglades av valfusk och säkerhetstjänsten sattes in för att se till att folk röstade ”rätt”. Det här valet väntas bli ännu mindre fritt.

Regeringen har stort inflytande över valkommissionen vars nya rösträkningsmaskiner med pekskärmar skapat stor oro och misstänksamhet.

De av oppositionen kallade ”fuskmaskinerna”, där väljarna får klicka på önskad kandidat, sägs vara enkla att manipulera.

Presidentvalet i Kongo-Kinshasa var egentligen planerat till den 23 december, men sköts upp ytterligare en vecka då en stor mängd valmaterial förstördes i en brand i valkommissionens lokaler i huvudstaden Kinshasa.

Väljare i och omkring städerna Beni och Butembo i Nord-Kivu samt i och omkring Yumbi i provinsen Mai-Ndombe får vänta till i mars med hänvisning till eskalerande konflikter och omfattande ebolautbrott.

Valkommissionens beslut att exkludera 1,3 miljoner registrerade väljare i söndagens val — vars resultat ska offentliggöras den 15 januari — har mötts av våldsamma protester i städerna där oppositionen har starkt fäste.

Dussintals personer samlades utanför myndighetens lokaler i Beni på torsdagen varpå polisen svarade med flera skott i luften, rapporterar Reuters.

– Polisen går på demonstranterna som har blockerat vägen. Hela staden står i eld och lågor, säger Edmond Siku, invånare i Beni till nyhetsbyrån.

Malin Jansson/TT

Våldsamma krig

• Kongo-Kinshasa blev självständigt från Belgien 1960. Tillgången på naturresurser som guld, uran, koppar och kobolt skulle kunna ha gjort landet till ett av världens rikaste, men korrumperande ledare och brutala miliser har i stället gjort det till ett av världens fattigaste.

• De så kallade Kongokrigen, med upprinnelse i etniska konflikter i östra delen av landet, har bidragit med mycket lidande. Kriget 1998—2003 betraktas av många som den dödligaste konflikten sedan andra världskriget och även om kriget formellt nu är avslutat pågår fortfarande lokala våldsamheter i öst.

• Minst 3,3 miljoner människor beräknas ha dött i kriget sedan 1998. Flera grannländer har varit inblandade. FN anklagade 2010 samtliga utländska styrkor för grova krigsförbrytelser. Hårdast kritik har riktats mot trupperna från Rwanda och Uganda.

• De senaste åren har spänningarna ökat ytterligare på flera andra håll och vid årsskiftet 2017/2018 befann sig 4 miljoner på flykt inom landet. Situationen är särskilt allvarligt i Kasai-regionen, men nya strider pågår även i Nord- och Sydkivu i öster där motståndet mot president Joseph Kabila tilltagit.

• Vid presidentvalet på söndag sker också parlamentsval och val till och provinsernas lokala parlament.

Källa: Utrikespolitiska institutet, Nationalencyklopedin