Den 28 november 2017 skrev kvinnan på ett anställningskontrakt som taxiförare. Anställningen skulle börja i februari 2018.

En dryg vecka efter att kontraktet skrivits på skickade hon ett meddelande till arbetsgivaren där hon talade om att hon var gravid med tvillingar.

Hon var då i tjugonde veckan. I meddelandet förklarade hon även att anledningen till att hon inte berättat om graviditeten var att hon tidigare haft flera missfall.

Arbetsgivaren blev arg och kallade henne bedragare och lögnare samt skrev att hon kunde slänga sitt jobbkontrakt.

Hon påpekade då att en arbetstagare inte behöver berätta om sin graviditet förrän två månader före beräknad förlossning och att arbetsgivaren bara får bryta ett kontrakt på grund av arbetsbrist eller personliga skäl, inte på grund av graviditet.

Arbetsgivaren skrev att det inte skulle bli något av med anställningen och att hennes beteende var bland det värsta han varit med om.

Den 13 december meddelade arbetsgivaren att kvinnan sades upp på grund av arbetsbrist. Han avslutade meddelandet med ”tänk dig för innan du ljuger nästa gång”.

Kvinnan vände sig då till diskrimineringsombudsmannen (DO) som lämnade in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen.

– Arbetsgivaren har nu gått med på allt vi säger och betalar det yrkade beloppet, säger Josefina Yalo, processförare på DO.

I och med att arbetsgivaren erkänner får kvinnan nu 100 000 kronor i ersättning för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen.

När Arbetet tidigare granskade diskrimineringsfall i samband med graviditeter visade det sig att sådana ärenden ofta slutar med förlikning, alltså att parterna kommer överens utan dom.

Då brukar summorna bli lägre än det yrkade beloppet, enligt Josefina Yalo.

– Men här är det en dom och då blir det hela beloppet. Vi hade väldigt stark bevisning i och med de skriftliga meddelandena. Det är sällan som det framgår så tydligt att det handlar om graviditeten som här, säger Josefina Yalo.

I och med att arbetsgivaren erkänner behövs ingen förhandling i domstolen. Det gör att det inte blir några rättegångskostnader, något den förlorande parten brukar dömas att betala.