Minns ni Leif Östling? Han den tidigare Svenskt Näringslivs-ordföranden som sa ”Vad fan får jag för pengarna”?

Han som sedan fick lämna sin post efter 30 miljoner kronor i undansmusslande skattepengar?

Samme Östling är i dag delägare i det uppmärksammade välfärdsföretaget Silver Life, ett äldreomsorgsföretag för till åren gångna personer som vill ha guldkant på tillvaron.

För pensionärer med tjocka plånböcker.

Vi lever i en tid av stora kontraster. Man kan kalla det växande klyftor. De rika blir allt rikare och de fattiga halkar efter.

Polarisering kallas det också, när olika läger uppstår med en stor oenighet dem emellan om vilken verklighet som råder.

Just dessa fenomen ser vi mer och mer av. Mötesytorna mellan de som har mycket och de som har lite bara minskar, och därmed också samhörigheten och samförståelsen i samhället som sådant. Och sådant medför risker. Ojämlikhet är farligt.

Ingenstans är de ökade klyftorna så tydliga som när det gäller äldres villkor.

I förra veckan släppte LO rapporten Trygga välfärden om vägarna framåt för en jämlik välfärd. Vårt land har råd att satsa på jämlikhet, skriver rapportförfattarna.

Och satsningar på bra välfärd för alla ger tillväxt och stärker samhället.

Det motsatta, att separera tillgång till och kvalitet på välfärden kommer på sikt leda till ännu större ojämlikhet. Enligt rapporten krävs stora samhällsförändringar på flera fronter för en jämlik välfärd.

LO vill bland annat se ett reformerat skattesystem, ett välfärdssystem utan marknadsstyrning och höjda pensioner.

Leif Östling och hans vänner vill se det motsatta. De vill tjäna pengar på att använda skattefinansierad infrastruktur för att erbjuda särskild service till samhällets elit.

Här ser vi polariseringen i ett nötskal.

Vårdföretaget Silver Life är bara ett exempel på de välfärdstjänster som nu blir allt vanligare för de i samhället som kan betala extra.

För dem som liksom Östling vill kunna begära mer för pengarna.

En lägenhet på något av de lyxiga äldreboendekomplexen som Silver Life förfogar över ligger på 15 644 kronor i månaden.

För att ha råd med detta behöver de boende ha en pension på runt 20 000 kronor i månaden. Och efterfrågan är stor, rika pensionärer finns det allt fler av.

Expressen skriver ett reportage om Silver Life och visas runt i en av byggnaderna. Där finns en bemannad lounge, de fina rummen har sängar och toaletter med tekniska finesser och där finns ett gym.

I samma land fast i en annan verklighet lever mer än en kvarts miljon pensionärer i fattigdom.

Enligt EU:s statistik är vi värst i Norden. Att skattesatser jämnas ut mellan yrkesverksamma och pensioner kan göra en viss skillnad till det bättre.

Ändå väntas fattigpensionärerna öka framgent.

Men samhället ska inte vara jämlikt, hävdar citatmaskinen Leif Östling till Expressen. Jämlikhet, säger han, är emot Darwins teorier medan ojämlikheten ligger i vår biologi.

Det kan bli riktigt farligt och riktigt obehagligt när polariseringen och klyftorna ökar, för det är då avhumaniseringen sätter in. Och det är en av anledningarna till att jämlikhet hör ihop med demokrati och frågan om vilket samhälle vi vill ha.

Hur Leif Östling kommer undan med ett uttalande där ekonomi kopplas till genetik är i sig en gåta.

Att födas med silversked i munnen är ett etablerat uttryck. Det är föräldrarnas utbildningsnivå och släktens undanlagda pengar. Inte en genetisk förmåga att bli rik.

Vi måste strida för en bra välfärd för alla och visst vore det rimligt om alla Leif Östlingar tvingades betala väldigt mycket extra till den?

Sedan får de hur mycket de vill fråga sig vad de får för pengarna.

Svaret är kort och gott ett bättre samhälle.