Landslagsspelaren Elin Rubensson gör sin fjärde säsong i Kopparbergs/Göteborg FC.

Motgångar för laget förra året ledde till en omstart med ny tränare, Marcus Lantz, och flera nya spelare.

– Alla vet sin roll i år, alla vet vad som krävs, säger Elin Rubensson.

Hon lägger till att den högsta serien i Sverige har blivit mycket bättre och jämnare. Det finns inte längre några lätta matcher.

Skånskan Elin Rubensson pratar lugnt och eftertänksamt. Beskriver stämningen i sin klubb som familjär.

På en vägg i omklädningsrummet på Valhalla, nära hjärtat av det så kallade evenemangsstråket i Göteborg, har någon satt upp två stora pappersark från ett blädderblock.

Elin Rubensson, här med medspelarna Amanda Johnsson och Filippa Curmark, beskriver stämningen i Kopparbergs/Göteborg FC som familjär.

På det ena kan man läsa: ”Hösten 2018! SM-Guld”. Lappen bredvid innehåller tre punkter under rubriken ”Övrigt!!!”.

Det står: ”Disciplin i allt vi gör. Hårt jobb för varandra. Våga vinn – Ni är bra.”

Omklädningsrummet är fräscht, nyrenoverat. Men det är också det enda moderna i huset.

På övervåningen finns det trånga kansliet och ett par minst lika slitna rum till, bland annat ett mötesrum.

Laget är mitt uppe i striden om guldet i fotbollsallsvenskan, har halkat lite efter Piteå IF DFF och Rosengård från Malmö, men har fortfarande chansen.

Optimismen är stor trots att man mitt under säsongen fick byta hemma-plan och träningsanläggning. Konstgräsplanen på Valhalla Idrottsplats var för dålig.

Sedan augusti spelar de därför sina hemmamatcher på stora Ullevi.

Det kommunala bolaget Got Event har lovat att byta Valhallas gräs till nästa säsong. Klubbhuset hyrs av ett annat kommunalt bolag, Higab.

– Flytten har gått väldigt bra. Planen är fin och Ullevi är en fantastisk arena även om den kanske är lite för stor för oss. Men det var den enda lösningen. Planen på Valhalla duger inte. Bollen bara hoppar, säger Elin Rubensson.

Löner för män och kvinnor som spelar proffsfotboll

Tillsammans med sin man har hon ett designföretag. Hon trivs bäst med att tänka på annat än fotboll när hon inte tränar eller spelar match.

Lagkompisen Olivia Schough säger att rik, det är hon inte, men för henne passar det bra att bara ägna sig åt fotbollen.

Hon fyller 28 nästa år och säger att åldersnojan smyger sig på.

Många kvinnliga fotbollsspelare studerar vid sidan om för att sedan kunna börja jobba den dagen karriären tar slut.

– Om jag bara visste vad jag vill plugga för något, skulle jag också göra det, säger Olivia Schough.

Elin Rubensson poängterar att hon inte gillar att jämföra damfotbollen med herrfotbollen.

Men att utveckla damfotbollen är en ständig kamp, menar hon, och de senaste åren har det hänt mycket positivt.

Det handlar om marknadsföring, att nå ut, att bjuda in mindre klubbar till våra träningar och matcher. Vi måste synas. Till slut kommer publiken

Elin Rubensson

– Vi är fortfarande mil från herrarnas förutsättningar. Den enda lösningen är väl att vi går ut och ryter till. Det var ju det vi gjorde med Valhalla, säger Elin Rubensson.

Något nytt konstgräs ville inte det kommunala bolaget lägga pengar på.

– Då sa vi att vi är bättre än så, värda mer än så. Vi fick kriga för att få som vi ville. Och det har gått bra för laget i år, då är det lättare att få igenom sina krav.

Den här hösten då Valhalla inte är spelduglig tränar Kopparbergs/Göteborg FC på Kamratgården, IFK Göteborgs anläggning i Delsjöområdet.

Laget samåker upp till den lummiga idyllen och den perfekta gräsplanen.

”Nu får vi det goa flytet och jobbar framåt. Bra. Bra. Bra. Underbart”. Den assisterande tränaren Jörgen Ericson hyllar spelarnas tempo under passningsövningen.

Men allt kan bli bättre, inte minst när det gäller pengar, löner. Vi vet vad vi förtjänar, men vi får acceptera att förändringar inte sker över en natt

Landslagsspelaren Olivia Schough menar att damfotbollen tar kliv framåt hela tiden

Det som händer den här hösten i Fotbollsgöteborg är som en blinkning till det som sker i politiken i samma stad och det som har hänt med den moderna fotbollen.

Efter nästan ett kvarts sekel har Socialdemokraterna tappat makten i kommunen. Samtidigt som IFK Göteborg inte längre är det bästa laget i staden.

De två levde länge i en slags symbios, med många ledande personer som spelat viktiga roller i partiet, kommunledningen och klubben.

Då, särskilt på 1970- och 80-talen, pratades det dessutom mycket politik bland rörmokarna, kockarna och truckförarna i omklädningsrummet. Dagens IFK-spelare lever på sitt idrottande och de röda politiska åsikterna har bytts mot blå.

2018 dominerar BK Häcken på herrsidan, men årets fotbollslag i Göteborg, det är Kopparbergs/Göteborg FC.

Tränaren Marcus Lantz peppar på skånska i höstsolen på Kamratgården: ”Yes vad bra. Så ja. Om du får bollen, ha planen klar för dig. Tänk på nästa steg!”

Ja, nästa steg. Marcus Lantz hade ingen erfarenhet av damfotboll innan han kom till klubben i år. Han var chockad över resursskillnaderna, berättar Olivia Schough.

– En av de första sakerna Marcus gjorde var att bestämma att vi åker och äter på någon golfrestaurang före våra bortamatcher. För att vi ska få äta bra mat. I stället för typ vägkrogar som det var innan. Ibland är det bra med wake up-calls för killar som bara har sett den fina sidan av fotbollen, säger Olivia Schough.

Någon ungdomssektion har man inte, förutom ett F19-lag som även det tillhör landets bästa. En annan sak som gör klubben  unik är på sätt och vis dess namn.

1999 gick bryggeriet Kopparbergs in som namngivande huvudsponsor och fem år senare döptes den före detta Landvetter-klubben om till Kopparbergs/Göteborg FC.

Bryggeriets ägare Peter Bronsman, ständigt på resande fot, är också ordförande i klubben.

Det är han som öser in pengar i klubben, en person säger till och med skrattande att det är Peter Bronsman som är klubbens ekonomi.

– Han lyssnade verkligen på oss förra året. När vi ställde krav på att truppen måste breddas och spetsas till. Så blev det, säger Elin Rubensson.

Den före detta spelaren Jane Törnqvist, som gjorde mer än 100 landskamper, är assisterande tränare och fystränare. Hon menar att Peter Bronsman är jordnära och noga med hur pengarna förvaltas.

Kopparbergs/Göteborg FC är mitt uppe i striden om guldet i fotbollsallsvenskan.

– Men i slutändan är det ju han som bestämmer, han som har sista ordet, säger Jane Törnqvist.

Ska klubben växa, då krävs en större organisation, det är alla jag pratar med överens om.

– Vi har en fantastiskt engagerad sponsor men det blir mer och mer som faller på hans axlar. Vi måste få in pengar från andra håll också, för balansens skull, säger sportchefen Lasse Svensson.

Och man måste synas mer. Intresset för damfotboll finns i Göteborg.

När landslaget spelar på Gamla Ullevi då kommer närmare tio tusen personer och tittar på.

Ändå lockar Kopparbergs/Göteborg bara 753 personer i snitt till sina hemmamatcher.

– Det handlar om marknadsföring, att nå ut, att bjuda in mindre klubbar till våra träningar och matcher. Vi måste synas. Till slut kommer publiken, säger Elin Rubensson.

Damfotboll i siffror: Blygsamt

• Kopparbergs/Göteborg FC har 753 åskådare i hemmasnitt. Likaledes guld-aspirerande Piteå har 1 821 åskådare i snitt.

• Kopparbergs/Göteborg FC omsatte 2017 cirka 9 miljoner kronor. IFK Göteborg omsatte samma år 108,8 miljoner kronor. Det var ändå betydligt mindre än året före då klubben omsatte 153,8 miljoner kronor.