Vad menade han? Egentligen?

Frågorna – och tolkningarna – hopades efter att Stefan Löfven yttrat följande på en pressträff i riksdagen i förra veckan:

”Jag tror exempelvis att det finns goda möjligheter att både tillgodose det svenska näringslivets behov av flexibilitet att hantera upp- och nedgångar, i beställningar, i produktion, oavsett om det är varor eller tjänsteproducenter med ett behov hos den enskilda löntagaren att känna trygghet på arbetsmarknaden. Det går att ordna.”

Är allt det Socialdemokraterna gått till val på nu möjligt att kompromissa om? Så löd essensen i journalistens fråga där på pressträffen.

I medier tolkades utspelet som att statsministern öppnade för att förhandla om arbetsrätten. Och i något fall till och med som en oväntad invit till C-ledaren om att förhandla om lagen om anställningsskydd.

Var Löfven alltså redo att överge den lagstadgade principen sist in, först ut? Eller menade han något helt annat?

Även facken höjde rösten för att markera motstånd.

Sedan sade Löfven att han aldrig hade nämnt ordet arbetsrätt. Förvirring uppstod.

Att prata om företagens flexibilitet kontra anställdas trygghet – är inte det arbetsrätt?

Förvirringen kokar till stor del ner till en fråga: Vad är egentligen arbetsrätt?

• Är det lagar som reglerar förhållandet mellan anställda och arbetsgivare? Ja.

• Kan det även handla om kollektivavtal och överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter? Ja, faktiskt.

• Är arbetsrätt bara turordningsregler och principen sist in, först ut? Nej.

Frågan är alltså om Stefan Löfven värjde sig mot ordet ”arbetsrätt” så som det titt som tätt används i folkmun – alltså likställt med principen sist in, först ut.

Eller om han värjde sig mot den egentliga betydelsen av ordet ”arbetsrätt”, som omfattar allt från medbestämmandelagen, kollektivavtalsbestämmelser och hur olika anställningsformer används.

En förklaring skulle kunna vara att den tidigare IF-metallordföranden pratade fackspråk och sedan fick backa från den folkliga tolkningen av ”arbetsrätt”.

Arbetet listar tre möjliga betydelser av Löfvens utspel

1. S öppnar för att förhandla om turordningsreglerna i las. Om det var detta S-ledaren och statsministern menade skulle det innebära att partiet är berett att offra en av sina absoluta hjärtefrågor. Det skulle välkomnas av allianspartierna. Men det här är en ganska osannolik tolkning.

Löfvens pressekreterare Erik Nises svarar i ett sms till Arbetet nej på frågan om uttalandet innebär just detta. Visst kan uttalandet tolkas som en öppning, men en van förhandlare är förmodligen inte så öppen med vad han specifikt är beredd att offra.

2. S vill gå vidare med ekonomiskt stöd vid korttidsarbete. Regeringens utredare Anders Ferbe presenterade nyligen sitt första förslag kring så kallat korttidsarbete. Förslaget går ut på att företag ska kunna få statligt stöd vid tillfälliga ekonomiska nedgångar. De anställda går ner i tid och kan använda tiden till exempelvis kompetensutveckling. Och som utredningen uttrycker det, det handlar om åtgärder som gäller ”såväl arbetsgivarnas behov av en flexibel arbetskraft som arbetstagarnas behov av anställningstrygghet.”

Precis som Löfven nämnde på pressträffen handlar korttidsarbete om att hantera upp- och nedgångar i näringslivet. Det förefaller mer troligt att Stefan Löfven hade detta i åtanke än sist in, först ut. Men märk väl, detta faller också till viss del inom arbetsrättens område.

3. S tror att parternas förhandlingar om trygga jobb kan blidka C och L. Just nu förhandlar LO och Svenskt Näringsliv om trygga anställningar och omställning. Livslångt lärande och daglönarnas villkor står på LO:s lista. Ökat fokus på kompetens i stället för anställningstid när turordning förhandlas står på arbetsgivarorganisationens dito.

Det är absolut inte otroligt att Löfven tänkte på dessa förhandlingar, och kanske önskar att fler parter på arbetsmarknaden medverkar. Precis som han nämnde i sitt uttalande på den omtalade pressträffen är målet ökad trygghet för de anställda (LO:s mål) och större flexibilitet för näringslivet (Svenskt Näringslivs mål).

Med tanke på att samtliga allianspartier och SD vill se förändringar i turordningsreglerna finns anledning att tro att Löfven vill att arbetsmarknadens parter ska gå i mål. I riksdagen finns ju annars majoritet för att förändra turordningsreglerna.