Miljöpartiet i Stockholm överger det rödgrönrosa samarbetet och bildar nytt styre i huvudstaden tillsammans med Alliansen.

Samarbetet tas säkert väl emot av en rad tidigare anhängare av det forna borgerliga miljöpartiet Stockholmspartiet, de som motsätter sig mer trafik, som stöder kungen i hans avsky mot nya Nobelhuset och som inte vill att Apples reklamhus i Kungsträdgården ska byggas.

Det mest sorgliga i Miljöpartiets hopp över till den borgerliga sidan är dock inte dessa ställningstaganden, en livlig debatt om trafik och nya byggnader pågår ständigt inom alla partier i det forna rödgrönrosa blocket.

Det sorgliga är i stället att de förbättringar för Stockholms vanliga löntagare som det tidigare styret drivit igenom nu stoppas eller läggs i malpåse.

Under finansborgarrådet Karin Wanngård (S) och äldre- och personalborgarrådet Clara Lindblom (V) har staden gradvis börjat införa nya rutiner för hemtjänstpersonal där man äntligen tagit bort de minutscheman som tidigare styrde arbetsdagen.

Det är satsningar som med stor fördel borde kunna spridas till andra delar av Sverige i stället för att förkastas till förmån för en vackrare vy utanför boutiquegallerian NK.

I Stockholm har offentlig sektor kraftigt förstärkts under det rödgrönrosa styret.

I Socialdemokraternas planer för Stockholm låg inför valet 140 000 nya bostäder fram till 2030 varav minst hälften skulle vara hyresrätter.

25 procent var dessutom avsedda att ge låga hyresnivåer.

Visst kan det för ett parti som Miljöpartiet vara lockande att kasta sig över blockgränsen för att kunna räkna hem fler cykelbanor och andra kärnfrågor.

Men det är alarmerande att de så lättvindigt slänger ut de landvinningar för en mycket stor grupp stockholmare, som undersköterskor, arbetare och bostadssökande.

Överenskommelsen är sanktionerad av Miljöpartiet centralt, intygar Stockholms Miljöpartister.

För vanliga löntagares skull får vi hoppas att det inte också blir moderpartiets linje.