”Jag fick sparken från caféet helt utan anledning”.

Min 19-åriga kusin hör av sig just avskedad från det flashiga fiket som etablerat sig i välbeställda förorter runt om i huvudstaden.

Ett fik där det dagtid säljs dyra bullar av unga lågavlönade tjejer och det på nätterna bakas bröd av människor som drömmer om att få stanna i Sverige.

Hon har just gått ut gymnasiet och försöker etablera sig på en arbetsmarknad där ungdomar stundtals behandlas lite hur som helst.

Korta rapporter har kommit under sommaren om jakten på jobb.

Provjobb utan lön, lunchrestaurangen där de unga anställda får obefogade utskällningar och är ständigt underbemannade. Och så nu denna plötsliga uppsägning.

Säg ”systematiskt arbetsmiljöarbete” till min kusin och hon kommer titta på dig som om du är från en annan planet.

Något sådant har inte existerat i den restaurangvärld hon haft sitt första möte med.

I en ny enkätundersökning från Arbetsmiljöverket och SCB – och som Arbetet tar ett grepp om – framkommer att unga på många sätt är mer utsatta i arbetslivet än äldre (läs mer här).

Unga upplever jobbet som mindre meningsfullt än äldre och de har mindre kontroll över arbetets planering. De upplever sig också oftare diskriminerade.

Särskilt utmärker sig vissa branscher. Mest risker har Arbetsmiljöverket hittat i hotell- och restaurangbranschen, just den bransch som min kusin försöker slå rot i.

En bransch där det också är väldigt stor omsättning på personal.

När Arbetet intervjuar psykologiprofessor Gunnar Aronsson lyfter han att många av problemen i ungas arbetsmiljö kan kopplas till tidsbegränsade anställningar.

Dessa anställningar har dessutom krupit uppåt i åldrarna. Det innebär att arbetsmiljöproblemen riskerar att följa med.

I samma undersökning uppger bekymmersamt nog 30 procent av kvinnorna att de har utsatts för sexuella trakasserier, bara under det senaste året.

Arbetsmiljöverket ser även här en direkt koppling mellan att ha upplevt sexuella trakasserier och anställningsform.

Det är dubbelt så vanligt att den med ett tidsbegränsat jobb upplevt sig trakasserad jämfört med den med fast anställning.

Att det i sammanhanget tycks vara vanligt med arbetsgivare som är ointresserade av att ta ansvar för sina unga anställdas arbetsvardag är särskilt illa.

För min kusin väntar nu nya jobbansökningar och provjobb och osäkra anställningar.

På en arbetsmarknad som inte alltid behandlar unga särskilt väl.