Anders Djerf vill börja med Aspuddsbadet, som symbol för den sociala andan i området.

Och så svänger den lilla gruppen uppför Schlytersvägen.

Två deltagare har anslutit till dagens guidning.

– Jag fyller år, jag fick det i födelsedagspresent, säger Aspuddsbon Andreas Almebäck och Ebba Gideon Sörman swishar avgiften på 100 kronor.

Det är så här det är. I tisdags kom det en lagom grupp på tretton personer.

Men även med två personer är det mödan värt, tycker Anders Djerf, och dessutom kanske de rekommenderar guidningen till andra efteråt.

Aspuddsbadet byggdes 1919 för befolkningen i Stockholms första arbetarförort.

Det revs för inte så länge sedan, först efter stora protester, berättar han, och tillägger:

– Det följer traditionen med en social anda här.

Han frågar en förbipasserande om exakt när det var. De dividerar om årtal.

– Jättetråkigt, i alla fall, säger hon.

Med sig på vandringen har han boken ”Gröndal och Aspudden”, från Stockholm stads monografiserie, ur vilken han visar äldre bilder och jämför med nuvarande bebyggelse.

I början av 1910-talet byggdes hela Aspudden inklusive spårvägen av privata aktörer, främst fastighetsbolaget Byggnads AB Manhem.

Centrum blev paradgatan Jarlagatan, nu Hägerstensvägen, 24 meter bred.

Där står flerfamiljshusen i jugendstil kvar, ritade av arkitekten Albin Brag.

Ur skriften som skulle locka hit stockholmarna läser Anders Djerf att den nybyggda förorten med dess många grönområden ”skänker lyftning i sinnet”. Och vandringsdeltagarna nickar instämmande; det är fortfarande grönt och skönt i Aspudden.

För Anders Djerf började intresset för historia tidigt.

– Min farmor fick springa runt på många museer med mig, säger han.

De första guidningarna höll han för tio år sedan om den offentliga konsten i grannförorten Årsta, där han själv bor.

Några år senare utbildade han sig till auktoriserad Norrtäljeguide, i kommunen där hans släktgård i år firar 150 år.

Vid några bakgårdar pekar han på ett charmigt fönster, och på odlingar med ståtliga solrosor.

Kommenterar att de boende inte längre behöver odla potatis och kål.

– Anledningen till att jag gör de här vandringarna är att jag vill att alla ska ta bakvägen. Så väcks diskussionen om vilka värden som så lätt kan slarvas bort.

En arbetsdag med Anders Djerf

Veckorna före guidningarna:

Planerar guidningarna tillsammans med ABF och skriver in i deras kalendarier. Gör affischer, affischerar, annonserar.

15.00 Laddar upp

Laddar mikrofon och högtalare. Ser till att ha uppdaterat material i form av böcker, bilder, infoblad.

16.00 Åker hemifrån

16.50 Väntar in

Inväntar deltagare, tar emot betalningar.

17.05 Dags att börja gå

Startar vandringen. Berättar om omgivningen anpassat efter deltagarna. Ibland vill företag ha specialvisningar av områden för sina anställda.

18.30 Slutpratat

Senaste sluttid. ”Då har jag pratat länge nog”.

19.00 Går hem

Pustar ut.

Om Anders Djerf

Ålder: 67 år.

År i yrket: 10.

Bor: Stockholm.

Utbildning: Tre års högskoleutbildning till grafisk designer. En termins distanskurs till auktoriserad Norrtäljeguide.

Lön: Högst varierande för en frilansande kulturarbetare (som behöver dryga ut pensionen). Verksamhetsbidrag från ABF. Grundoffert för en grupp är 2 000 kronor. Jobbar halvtid som guide, halvtid med måleri och annat.

Bäst med jobbet: Friheten. Och det kompletterande samspelet med deltagare, deras egna erfarenheter.

Sämst med jobbet: Ovissheten, ibland kommer inga deltagare.

Bästa guideturen: Från Lövholmen till Stora Fågelsången med Färgfabriken, och berättelsen om området Nynäs vid sjön Trekanten, där det fanns en mångfald av verksamheter. Inspelningsplats för Joe Hill-filmen 1971.

Om stadsguider

Fackförbund: Ofta egenföretagare. Anställda kan vara med i DIK, samt Hotell- och restaurangfacket.

Utbildning: En sex månader lång deltidskurs (kvällar, helger) finns på många orter för att bli auktoriserad stadsguide, hos guideföreningar, bildningsförbund och turistorganisationer.

Framtidsutsikter: Osäkra. Säsongsberoende arbete.

Källor: Framtid.se, dik.se, folkuniversitetet.se.