Låt er inte luras av de bedömare som efter talmannens första samtalsrunda nu förklarar att läget är på väg att klarna.

I verkligheten har ingenting förändrats. Faktiskt precis ingenting.

Fortfarande har Centern och Liberalerna kravet på sig att antingen öppna för Sverigedemokraterna eller söka sig över blockgränsen.

Men fortfarande pratar de båda mittenpartierna i stället om att den mindre Alliansen ska regera med stöd av de större rödgröna.

Det borde nu vara dags för Annie Lööf och Jan Björklund att sluta plädera för ett alternativ som inte existerar.

Deras häpnadsväckande orealistiska idé om att det största blocket, det vill säga de rödgröna partierna, och det största partiet, det vill säga Socialdemokraterna, i någon världsfrånvänd borgerlig önskedröm skulle strunta i valresultatet, strunta i sin egen ideologi, köra över sina egna väljare och i stället stödja det borgerliga mindre blocket att bilda regering och driva borgerlig politik kommer aldrig att ske.

Ibland blir man som journalist sedan fyrtio år förbluffad. Det här är ett sådant tillfälle.

Skälet till att hänga kvar vid denna groteska vrångbild av majoritetsstyre kan bara vara ett: Centern och Liberalerna letar efter en syndabock.

De båda mittenpartierna vill hålla dörren öppen för att kunna skylla på Socialdemokraterna och de rödgröna om de i slutänden ratar en blocköverskridande lösning och i stället släpper fram Sverigedemokraterna till makten.

När så sker och de aktivt lämnar över makten till ett uttalat rasistiskt parti vill de genom tårarna kunna peka på de rödgröna och snörvlande kunna utbrista ”se vad ni får oss till att göra”.

Har talmannens inledande samtal givit någon klarhet över huvud taget så är det möjligtvis att fler nu förhoppningsvis ser detta olustiga spel från mittenpartierna.

Och rensar vi även ut den orealistiska idén om en ”stor koalition” mellan Socialdemokraterna och Moderaterna, som dessutom skulle kräva ytterligare stöd för att få igenom en budget, så har vi faktiskt bara kvar de två alternativ som stod klara redan när mandaten var färdigräknade:

Någon form av blocköverskridande lösning eller en pakt mellan samtliga Allianspartier och Sverigedemokraterna.

Och hela makten att avgöra vilket av dessa två alternativ som i slutänden vinner ligger sedan valdagen hos Centern och Liberalerna.

De kan inte ställa sig vid sidan om. Att lägga ned sina röster blir detsamma som att passivt stödja en uppgörelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna och KD.

Och ingenting i vare sig Annie Lööfs eller Jan Björklunds uttalanden sedan dess, inte heller deras uttalanden efter gårdagens samtal med talman Andreas Norlén, stänger dörren för en sådan lösning.

Alla rödgröna partier är öppna för att i stället stödja en blocköverskridande lösning så nu, liksom redan när mandaten var färdigräknade, är den i stort sett enda frågan vi väntar svar på den om Centern och Liberalerna kommer att stå fast vid sitt vallöfte att inte ge SD inflytande.

I så fall finns inget annat alternativ för dem än att börja förhandla om en blocköverskridande lösning.

Hur de gör var den stora frågan på valnatten. Och hur de väljer är den stora och faktiskt enda frågan även nu.