Sverigedemokraterna fortsätter virka sin offerkofta ihärdigt.

Materialet är ett hat mot det så kallade etablissemanget, de som har makten.

Det som alltför sällan ställs emot dem är att partiet faktiskt själva är maktbärare. SD är en del av makten.

Att de fått inflytande som parti är uppenbart. I stort sett alla partier har till exempelvis fått en mer restriktiv syn på invandring.

Inte bara på grund av SD. Men partiet kan inte räknas bort som faktor.

Talmansfrågan beskrevs som en politisk rysare – alla väntade på vad SD skulle rösta.

När SD meddelade att de stödde Moderaternas talmanskandidat Andreas Norlén avgjorde de frågan.

Och partiet var med och röstade bort Stefan Löfven som statsminister.

Att de har makt är odiskutabelt. Trots det lyckas partiet med konststycket att ha makt och samtidigt kritisera makten utifrån någon form av underposition.

De äter så att säga kakan, men har den ändå kvar.

När ska väljarna se igenom detta spel? Och när ska Alliansen vakna upp och inse att genom sina låsta positioner låter de SD få stort inflytande – utan ansvar.

Och nej, lösningen är inte att erbjuda mer makt åt partiet. Det vore oanständigt.

För deras nazistiska rötter och rasistiska tankeluft får aldrig glömmas bort eller negligeras.