REPLIK. Jonas Wallin och Matts Jutterström svarar på ett debattinlägg jag skrev i tidningen Flamman om parternas förslag på begränsad strejkrätt.

Deras huvudtes är att parternas förslag har hindrat politikerna från att peta i strejkrätten.

Men förslaget är ju om förändringar av Medbestämmandelagen och är en uppmaning till politikerna att göra överenskommelsen till lag.

Förslaget blir verklighet först när politikerna verkställt det och ingenting annat.

Så i och med förslaget är inte en politisk attack på strejkrätten avvärjd utan snarare mycket trolig den kommande tiden.

Vidare menar de att förslaget också i fortsättningen ger fackföreningar rätt att strejka för avtal när arbetsgivare försöker sig på avtalsshopping.

Jag har dock inte hävdat något annat. Men förslaget innebär att fackföreningar inte längre kommer ha rätt att strejka med krav om hur avtalet ska tillämpas.

I fallet Figeholm så ställde Pappers krav om hur avtalet skulle tillämpas – på de egna medlemmarna – så som är tillåtet enligt Arbetsdomstolens nuvarande praxis.

”Därför står Elektrikerna och Pappers bakom strejkrätts­uppgörelsen”

Debatt

Den rätten förlorar facket om förslaget blir verklighet. Arbetsgivaren kan då, utan några som helst förpliktelser om tillämpning, skriva på avtalet och på så sätt stoppa vidare stridsåtgärder.

I stället hänskjuts varje fråga om tillämpning till AD.

Skulle AD styrka avtalsdumpningen är fackföreningens strejkrätt på arbetsplatsen förbrukad de facto och slutgiltigt: man har visserligen fortfarande rätt att strejka för avtal men för ett avtal som aldrig kommer tillämpas.

Vad som skapas är en situation i vilken fackföreningsrörelsen inte har den fria stridsrätten att falla tillbaka på utan kan bara sätta sitt hopp till att AD ska fungera som ett sista värn mot avtalsshopping.

Givetvis är det en möjlighet att AD i en del mål menar att exempelvis Unionens tjänstemannaavtal inte är tillämpligt på Elektrikernas medlemmar.

Men som följd av varje fall där Arbetsdomstolen tilldelar arbetsgivaren segern slås rätten att vidta stridsåtgärder för ett riktigt avtal för de egna medlemmarna sönder bit för bit.

Och det är välorganiserade förbund, som Elektrikerna och Pappers, som blir de stora förlorarna.