Ljudmattan från lekande barn visar vägen från det tidstypiska 50-talstorget i stockholmsförorten Blackeberg till skolan några hundra meter bort.

I ett av klassrummen väntar sex elever som nyligen börjat förskoleklass på att prata om vem som egentligen är den vuxne i rummet.

– Jag har tappat en tand, hälsar ett av barnen.

– Jag har tappat sex, fyller en annan i.

– Får jag gå på toa, bryter en tredje av.

Arbetets reporter har tagit med bilder på samtliga partiledare för att få igång en diskussion.

Och vi kommer in på det här med att det har varit ett val.

I klassen har de röstat om vilken glasssmak som är godast.

Men i stort sett alla vill berätta att de också varit med och röstat i en riktig vallokal.

Lilly: Jag röstade på partiet med den där blomman, för det tycker mamma är bäst. Pappa också.

Hon pekar på en av de andra partiledarna.

Ibland är vuxna retsamma. Men också bra på att lösa problem. Min mamma hjälpte mig en gång att hitta min surfplatta när jag ville spela på den

Lilly

”Men mamma tycker inte om den där. Hon tycker verkligen inte om den där.”

Cornelia: Jag röstade på han där.

Sedan pekar hon på Ulf Kristersson.

”Han vill bli statsminister och så är han med i Vänsterpartiet.”

Kan man se på någon om den är vuxen?

Alla: Ja!!!

Vi tittar på bilderna igen för att avgöra vad som får partiledarna att se vuxna ut.

Cornelia: De är långa. Och så har de smala huvuden.

Lilly: Och har höga skor. Vuxna kan också vara lite så hära … bestämda. Jag såg på statsministerbilden, Stefan Löfven, att han var lite bestämd på munnen (jo, hon använder ordet ”statsministerbilden” och kan också hans namn). Jag ser det på mamma ibland. Det är lite bestämda hur de är och vad de gör. Och så är de lite positiva.

Är det viktigt att det finns en vuxen i rummet?

Alla: Ja!!!

Lilly: Tänk om det bara är en bebis, den kan inte skriva eller läsa. Så barnen vet inte annars.

Vi går över till att prata om det här med att valet i skrivande stund fortfarande är oklart.

Men de här vuxna, partiledarna, vet inte vem som ska bestämma. Är det vuxet?

Lilly: Nej. Jag är sex år.

Kan ni hjälpa dem på något sätt att komma överens?

Lilly: Man kan göra ett kill- och ett tjejlag. Det är bra.

Finns det något annat sätt att tänka?

Lilly: Ja, man kan ha blandat också. Att alla bestämmer tillsammans. Jag tycker alla i familjen ska bestämma tillsammans.

Är det vuxet?

Lilly: Ja.

Tänk om jag inte får min favoritmat. Men man måste äta lite ändå. För man måste äta ordentligt. Sen kanske jag får min favoritmat då

Victor

Hur gör ni när ni inte kommer överens här? 

Cornelia: Vi brukar säga okej, du får väl göra det först.

Lilly: Man ska samarbeta ihop om det som redan hänt.

Vad händer då?

Lilly: Då blir det inte så här stressat och så. Att man bråkar. Utan man hjälps åt.

Vi pratar om det här med blocköverskridande samarbeten.

Fast med lite andra ord.

Att ingen av partiledarna riktigt vill leka med någon annan från de andras kompisgäng.

Och det här med att ge och ta.

Victor: Tänk om jag inte får min favoritmat. Men man måste äta lite ändå. För man måste äta ordentligt. Sen kanske jag får min favoritmat då.

Lilly: Ibland är vuxna retsamma. Men också bra på att lösa problem. Min mamma hjälpte mig en gång att hitta min surfplatta när jag ville spela på den.

Ida Ölmedal: Begreppet döljer ett kluster av konservativa värderingar”

Kulturjournalisten och tillträdande kulturchefen för Helsingborgs dagblad och Sydsvenskan, Ida Ölmedal, skrev för cirka ett år sedan en krönika i Expressen med titeln ”Vad vilja de vuxna i rummet?”

Vad vill makthavare säga med ”den vuxna i rummet”?
– Det är ett personangrepp snarare än ett sakargument. Man utmålar sin motståndare som ett barn, det vill säga okunnig, naiv och olämplig att styra.

Du skrev att barnsliga dygder som uppriktighet, naivitet och nyfikenhet behövs, hur då?
– Ett oöverträffat drag hos förskolebarn är att de fortsätter fråga ”varför då”. De grymmaste brott mänskligheten begått, hade inte skett om fler hade fortsatt fråga varför.

Du anser också att begreppet döljer en sakpolitisk agenda, vad består den av?
– När IMF:s Christine Lagarde efterlyste ”vuxna i rummet” ville hon ha stöd för EU-trojkans val att tvinga på Grekland åtstramningar. När det används om männen kring president Donald Trump missar man att många av dem har specifika, ”hökiga” utrikespolitiska åsikter. När det används i Sverige döljer det ofta ett kluster av konservativa värderingar.

Och det här med att vuxenrummet blivit en åsiktskorridor.
– Ja, det har det ju eftersom man inte bemöter argument utan omyndigförklarar sina åsiktsmotståndare.