– Folk bara jublar, skrattar, går runt med bubbel i glasen, säger Lisa Wanneby, ordförande i föreningen Urbergsgruppen, till TT efter att Mark- och miljööverdomstolen upphävt de tillstånd som bolagen Nordkalk och SMA Mineral har haft för att bryta kalksten i Bunge vid Ojnareskogen på norra Gotland.

Kommentarerna från Naturskyddsföreningen och andra organisationer som – tillsammans med Naturvårdsverket och länsstyrelsen på Gotland – velat hejda den planerade kalkstensbrytningen är också entusiastiska.

”Nu blir ett av Gotlands finaste områden äntligen skyddat”, säger Anncatrin Hjernquist, ordförande för Naturskyddsföreningen Gotland.

Nordkalk, som har arbetat länge för att få bryta kalksten i området och fick tillstånd 2014, är däremot besviket.

Bolagets planer grusades redan då regeringen för ett par år sedan pekade ut området Bästeträsk, där utvinningen skulle ske, som ett Natura 2000-område.

Det beslutet har lett fram till att tillståndet för en kalkstenstäkt nu har upphävts.

– Att regeringen griper in och ändrar spelreglerna så radikalt som i detta fall, och till förmån för staten, är inte rättssäkert. Enskilda näringsidkares grundläggande fri- och rättigheter måste skyddas i ett demokratiskt samhälle, säger Håkan Pihl, chefsgeolog på Nordkalk, i ett pressmeddelande.

Under den långa tillståndsprocessen har IF Metall försvarat kalkindustrins intressen.

Det handlar givetvis om arbetstillfällen på Gotland, där kalkindustrin tillsammans med cementtillverkning står för en stor del av industrijobben.

Men mer än så står på spel, enligt Tomas With, vice förbundsordförande för IF Metall.

– Kalk är en viktig insatsvara i bland annat kemiindustrin, stålindustrin och livsmedelsindustrin. Tillgången till kalk är ett riksintresse, säger Tomas With.

– På sikt finns risken att Sverige måste importera kalk, till exempel från Kanada. De långa transporterna är miljömässigt en stor nackdel.

När Arbetet ber Tomas With om en kommentar har han ännu inte hunnit läsa Mark- och miljööverdomstolens dom.

– Men jag ser en risk att perspektiven blir väldigt snäva i tillståndsfrågor som den här. Jag befarar att inte alla aspekter har vägts in.

Problemet är generellt, enligt Tomas With. Sverige har stora mineraltillgångar som skulle kunna utvinnas, av till exempel kobolt och vanadin – men tillståndsprövningen är oförutsägbar och tidsödande. Och det finns intressen som inte vägs in, enligt IF Metalls vice förbundsordförande.

– Det kan göra att mineraler i stället utvinns i exempelvis Kongo och andra länder där kraven på mänskliga rättigheter, miljöhänsyn och fackliga rättigheter är lägre. Hur smart är det?

Nordkalk kommer att driva frågan om tillstånd att bryta kalksten vidare, i första hand till Högsta domstolen, men därefter också till Europadomstolen.