I slutänden påverkas varje händelse i vardagen av politikernas beslut

Tseegii Byambadorj har bott i Sverige till och från sedan 2004, nu sedan 2011. Fackligt aktiv i HRF och medlem i Socialdemokraterna. Får rösta i val till kommun och landsting.

Har: Arbetstillstånd
Kommer från: Mongoliet
Yrke: Hotellstäderska

”Jag röstade i kommun- och landstingsvalet för första gången i förra valet. Då tyckte jag inte det var så viktigt, men nu känns det viktigt. Man lär sig mer svenska och mer om samhället. Jag är klubbordförande och skyddsombud och har uppdrag i HRF:s avdelningsstyrelse. Mina barn går i skolan och jag bor i en förort. Varje röst är viktig för hur samhället är.”

”I slutänden påverkas varje händelse i vardagen av politikernas beslut. Till exempel när vi jobbar; vad ska vi göra om anställningsskyddet inte finns? Så man måste rösta.”

”Jag har blivit medlem i Socialdemokraterna nyligen. Jag har, med facket, ringt till fackets medlemmar och pratat om valet. Jag ringde förstagångsväljare. Det var läskigt! Men unga är så positiva, så jag kände mig glad. Jag är inte ledsen att jag inte får rösta i riksdagsvalet, jag kommer göra det någon gång. Jag kan bidra lite, när jag röstar i kommunen.

”Jag pratar med många mongoler som behöver råd och hjälp. Jag brukar fråga om de vet att de får rösta till kommun och landsting. En del är intresserade, andra tänker mer på sin situation med sina arbetsgivare. Vissa lever lite i en mörk bubbla när de inte vet om de får förlängt uppehållstillstånd, jag har också levt så.

”Jag kom till Sverige första gången 2004. Jag åkte tillbaka till mitt land sedan, men fick arbetstillstånd i Sverige 2011. När jag skulle förlänga det 2012 hade min arbetsgivare sökt om konkurs. Jag fick jobb på hotellet där jag jobbar nu men fick avslag på arbetstillstånd för att de inte hade annonserat ut jobbet. Det var väldigt mörkt då. Det var avslag, avslag, avslag. Men i augusti 2016 fick jag arbetstillstånd beviljat. I augusti i år går det tillståndet ut, så jag söker om förlängning i två år till. Sedan kan jag söka permanent tillstånd. Man är besviken att det tar sådan tid, men jag är mycket gladare nu än runt 2012 och 2013.”

Jag känner mig som någon utan röst, att det jag har att säga är utan värde

Lynn al Khatib är för närvarande outvisningsbar. Har ett utvisningsbeslut från Sverige till Libanon som vägrar ta emot henne eftersom hon är statslös. Har varit i Sverige i fyra år. Får inte rösta alls.

Är: Papperslös
Kommer från: Palestinier, född i Syrien.
Yrke: Personlig assistent

”Det blir lite konstigt för mig, för jag har aldrig fått rösta någonstans, jag är född flykting. I Syrien, där jag bodde mina 22 år första år fick jag aldrig rösta eftersom jag ansågs vara statslös flykting.”

”När kriget kom till Syrien flyttade vi till Libanon i två år, där fick jag inte heller rösta. Sedan flydde vi hit, och min bror har fått uppehållstillstånd men inte jag och pappa. Så ja, det blir nästan lite ironiskt allting, men jag är helt enkelt inte bekant med systemen och mentaliteten kring att rösta. Jag känner mig som någon utan röst, att det jag har att säga saknar värde.

”Om jag fick rösta i Sverige skulle jag lägga min röst på någon som gör något åt klimat- och miljöfrågor och mänskliga rättigheter, särskilt migrationsfrågan. Jag har engagerat mig i människor som liksom jag själv lever i limbo. Jag möter dem som fastnat här i 20 år. Och de finns politiker som inte ens vet att vi finns.”

”Den tillfälliga asyllagen försvårar också för många, särskilt när det gäller familjeåterförening. Alla krav som ställs för att få chans att få hit sin familj – på jobb, tillräckligt stort boende – försvårar enormt och många lider. Nu är det inte så många som kommer till Sverige längre, så jag tycker det är dags att man börjar bry sig mer om dem som kommit. Och som drabbats av lagarna som gjordes om 2015–2016. Men det spelar ingen roll vad jag tycker, jag får ju ändå inte säga mitt i valet.”

Se och hör Lynn al Khatib berätta hur det känns att inte får rösta

Jag blir varm i själen när jag ser en partiledardebatt på tv här i Sverige

Hozan Cheikihi har bott i Sverige i sex år, har ansökt om medborgarskap men för närvarande är det 22-24 månaders väntetid. Får rösta i kommun- och landstingsval.

Är: Flykting
Kommer från: Syrien
Yrke: Ekonom, arbetar som handläggare på myndighet.

”Jag vet inte om jag kommer att rösta i kommunvalet. Hur mycket kan jag påverka där? De flesta frågor som rör mig avgörs på riksdagsnivå. Utöver de vanligaste frågorna om ekonomi och sjukvård är sådant som rör arbetsmarknad, flyktingpolitik och integration viktigast för mig. Det blir speciellt om man tillhör en grupp som varit med om ett krig eller en kris.”

”Jag har blandade känslor inför att inte få rösta. Jag är kurd från Syrien, där har jag aldrig haft rätt att delta i en politisk process. Så jag blir varm i själen när jag ser en partiledardebatt på tv här i Sverige, där representanter från olika partier diskuterar. Det är så fint. Och många frågor rör mig. Men någon säger åt mig att jag får nöja mig med att titta på. Jag behövs inte.”

Jag undrar varför rösträtten måste vara kopplad till medborgarskap? Jag har varit här i sex år och med Migrationsverkets nuvarande väntetider kan det ta totalt sju, åtta år innan jag kan bli svensk medborgare. Och det är just nu jag är i den fasen där så mycket hänger i luften, det är nu jag vill påverka. Fem, tio år är en oerhört lång tid. Som ”nyanländ” lever du med att det alltid är någon som bestämmer åt dig. Så här länge får du vänta på bostad. Så här länge på att söka jobb. Så här länge på utbildning. Den väntan påverkar kanske mest individen, men i längden påverkar den hela samhället.”

”Så hur demokratisk är processen när nyanlända inte får påverka? I skolor representeras elever i olika råd. Men det gör vi inte med nyanlända. Då räcker det med ett par bilder från Tensta.”

”Själv är jag i mellanläge. Jag kan diskutera hur länge som helst med mina kolleger i lunchrummet. Men till slut är det min kollega som har rätt att påverka. Inte jag. Är jag innanför eller utanför? Ibland är det svårt att hantera. Jag jobbar på en statlig myndighet där jag träffar ”nyanlända”, men för dem är jag inte ”nyanländ” längre. Samtidigt är jag inte svensk i statens ögon.”

Jag kommer att rösta i kommunvalet. Jag tycker att varje person måste rösta

Zoltan Parian har bott i Sverige länge nog för medborgarskap, men det dröjer på grund av
Migrationsverkets handläggningstider. Får rösta i kommun- och landstingsval.

Är: EU-medborgare
Kommer från: Rumänien
Yrke: Snickare

Jag skickade in ansökan om svenskt medborgarskap den femtonde november 2016. När jag loggar in hos Migrationsverket står det att jag kan få svar den femtonde september i år. Jag besökte Sverige första gången 2004. 2007 flyttade jag hit. Min kompis bodde här och hans kompis behövde en duktig snickare i sitt företag. På den tiden var jag lagbas i Ungern, jag jobbade i sexton år där.”

”Det var lite jobbigt för mig att lära mig svenska, jag var 45 år när jag flyttade hit.  Jag har en dotter och först tänkte jag ”Vad ska man göra? Kanske flytta tillbaka till Rumänien eller Ungern?”. Men jag jobbade vidare och efter fem år bestämde jag mig för att jag ska jobba i Sverige. Det är jättebra att jobba här. I Ungern hade vi en paus om dagen, här har vi tre. Vi kan jobba mycket effektivare efter rast. Och arbetarskydd respekteras. Jag tycker om att bo här.”

”Efter sju, åtta år lämnade jag in alla papper för att få medborgarskap. Jag betalar skatt här, jag har ingen kontakt med Ungern. Jag skulle vilja rösta till riksdagen och jag kommer rösta i kommunalvalet, det gjorde jag för fyra år sedan också. Jag tycker att varje person måste rösta. Politiken blir värre och värre, sämre. Jag pratar med kollegorna på bygget och svenskar säger att det blir sämre och sämre. De föddes här så de vet mycket bättre än mig.”

Jag tycker att Sverigedemokraterna vill göra rätt. Jag tycker inte att de är rasistiska. Jag vill fråga politikerna om varför en del som kommer till Sverige kan komma hit utan pass eller id-handlingar. Jag tycker att det är jätteviktigt att visa sin identitet.”

Se när Lynn, Zoltan, Tseegii och Hozan kort berättar hur det känns att inte få rösta