Ståupparen och rapparen Anton Magnussons provokativa karaktär Mr Cool har varit i blåsväder förut. Protesterna lät inte vänta på sig när han bokades av Emmabodafestivalen 2015.

Då på grund av anklagelser om sexism.

Och visst är det provocerande med en artist vars persona konstaterar att ”Tjejer e som tjejer e… horor”. Det är förmodligen också meningen.

I somras upptäckte influencern/retorikexperten Elaine Eksvärd Mr Cools låt ”Knulla barn” och reaktionerna lät inte vänta på sig. Ett massivt drev tog vid.

Låten är tre år gammal och borde varit samtida med Emmabodadebatten, men då ledde den inte till några som helst rubriker trots att debatten kring artisten gick varm.

Drev fungerar ofta så att någon med många följare på nätet måste bli upprörd för att vi andra ens ska orka bry oss.

Men exemplet Mr Cool sätter fingret på något mycket större.

Hur nätets drevmetodik tar bort nyanser och vägrar sätta saker i sin kontext. Inte ens förmågan att se vems ärenden man springer blir kvar. Trots att i stort sett all information finns en googling bort.

En av de pådrivande personerna bakom drevet mot Mr Cool visade sig vara Jonatan Alfvén, en frikyrklig man som påstår sig rädda barn i Nepal som utsätts för prostitution.

När Alfvéns rörelse LoveNepal granskats har det visat sig att han inte alls räddat några barn. Och att barn som visats upp som fritagna av organisationen aldrig varit prostituerade.

Alfvén har under sommaren uppmanat sina följare att kontakta stand up-klubbar som bokat Magnusson för att mer eller mindre ge honom arbetsförbud. Arrangörer som bokat honom har hotats till livet.

Guardians of the Galaxy-regissören James Gunn var näst på tur.

Han fick sparken av Disney, som äger Marvel-franchisen, på grund av sex till tio år gamla tweets där han skämtat om pedofili och våldtäkt. Opassande för en Disneyanställd måhända, men Gunns tweets skrevs innan han anställts.

Även här visade sig en konservativ agenda ligga bakom avslöjandet. Mike Cernovich och Jack Posobiec grävde fram Gunns tweets. Dessa två republikaner ligger även bakom ”Pizzagate”. En konspirationsteori om att Demokraterna och Hillary Clinton driver en barnprostitutionsring via en pizzeria i Washington D.C som florerade under valrörelsen 2016.

Mycket pekar på att liberale Gunn straffades för sitt öppna motstånd mot Donald Trump.

Senaste exemplet under sommaren på modern moralpanik är Expressens avslöjande om att Sverok, landets största organisation för hobbyspelande tillät en medlemsförening inriktad på ett rasistisk våldtäktsspel.

Problemet var bara att spelet, Custer’s Revenge, var från 1982 och att medlemsföreningen startats av Expressenreportern själv. Sverok delar ut statliga aktivitetsbidrag till sina medlemsföreningar och det hela gjordes för att kunna göra poängen att föreningar som spelar våldtäktsspel kan få skattemedel för att göra detta.

Att spelet är relativt okänt, från tidiga 80-talet, och därför kan ha undgått någon närmare granskning av organisationen spelade uppenbarligen ingen roll.

På nätet finns inga tydliga datumstämplar.

Därför upprörs vi lika lätt av tio år gamla tweets, tre år gamla låtar eller trettiosex år gamla dataspel som av det som hänt i dag eller igår. Sammanhangen blir upplösta.

När det kommer till att skydda barn eller protestera mot misogyni så kan det kännas som att man alltid har rätt. Det är fullt begripligt. Men verkligheten är inte alltid så enkel.

James Gunn blev av med jobbet. Ett proportionslöst straff sett till hans ”brott” – att ha skämtat grovt på Twitter. Sverok granskas i Expressen på grund av ett pixligt dataspel från 80-talet. Och en kulturförening i Hässleholms bidrag ska ses över av kommunens politiker för att de bokat komiker som samarbetar med Anton Magnusson – på grund av en tre år gammal låt.

Tidigare skulle politiken hålla sig på armslängds avstånd från kulturen. Den gränsen har luckrats upp.

Moderate riksdagsledamoten Edward Riedl kräver i en skrivelse till kulturminister Alice Bah Kuhnke att riksdagen ska få ökat inflytande över public services digitala utbud. Anledningen är radioföljetongen ”Punani_99” som han anser romantiserar bruk av droger.

Moralistisk indignation utan eftertanke är farligt. Plötsligt står normalt progressiva människor hand i hand med gravt konservativa krafter. HBTQ-rättigheter, aborträtten eller yttrandefriheten är frågor som lätt kan ruckas av konservativ moralism om samtiden tillåter det.

Kulturen är som en kanariefågel i en gruva. När den kvävs är det en varning för att övriga samhället börjar bli syrefattigt.

Moralpaniken må ha börjat med Mr Cool den här gången. Men det lär knappast sluta där.