På fredagen förde Kristdemokraternas Ebba Busch Thor årets Almedalsvecka till en ny nivå.

Det vanliga är att under partiets dag presentera en nyhet, ett reformförslag som kan locka nya väljare.

Enligt mallen bör detta reformförslag attrahera nya väljare, som höjd pension som var Socialdemokraternas reformförslag, eller Liberalernas linje att värna EU-medlemskapet och toppa med ett förslag om ny språkförskola.

Kristdemokraterna gör i år en omvänd tolkning av begreppet ”reform” och föreslår frankt höjd skatt för funktionshindrade som ett vallöfte från Kristdemokraterna.

På så sätt ska man spara 480 miljoner kronor. Det är i sanning nydanande, men frågan är om det ger så många nya väljare.

Så hur tänker Ebba Busch Thor och övriga i KD:s ledning?

Det finns två möjliga förklaringar. Den ena förklaringen kan sökas i att KD vid sidan om skattehöjningen för de mest utsatta också föreslår en skattesänkning för dem med högst inkomster.

KD föreslår en total skattesänkning på 1,6 miljarder kronor för dem som tjänar över 50 000 kronor i månaden.

Möjligen hoppas KD med denna omdaning knipa fler nya röster från detta höga inkomstskikt än de förlorar bland de lågavlönade och dem med funktionsnedsättningar.

Personer med funktionsnedsättning som inte kan arbeta får i dag sjuk- eller aktivitetsersättning på den så kallade garantinivån.

Den ligger i dag på maximalt 9 590 kr i månaden, efter den senaste ökningen på 300 kr i månaden.

Den andra förklaringen är att KD-ledningen helt enkelt inte tycker att människor med funktionsnedsättningar är värda ens det låga månadsbelopp de har att leva på i dag.

Det känns knappast som en linje i samklang med partiets ursprungliga värderingar och ligger knappast i linje med den stundtals rakryggade linje enskilda ledamöter för partiet har drivit i Sveriges riksdag när det gäller den hotade LSS-verksamheten.

Likväl är det svårt att upptäcka något spår av inre konvulsioner i partiet efter att förslaget har presenterats. I talet tog dock KD:s skattepolitik mycket litet utrymme.

Den förbättring av vård och omsorg som fick stor plats i Busch Thors tal blev därmed utan den bäring i konkreta ekonomiska satsningar som är nödvändiga om målen ska uppnås.

I stället föreslog Busch Thor 50 procent i extra påslag för de anställda inom vården som tar ut färre semesterdagar under sommaren.

Detta samtidigt som vi vet att det kommer att uppstå en brist på drygt 160 000 undersköterskor fram till 2035, enligt Statistiska Centralbyråns beräkningar.

Att sänka skatterna för högavlönade och kräva att sjukvårdspersonal ska ställa upp under sommaren i stället för att tillskjuta medel för att anställa fler är reformer som det blir svårt att få ihop med en utbyggd vård och omsorg för alla.

Att Ebba Busch Thor i sitt tal också lovade att avskaffa skattereduktionen för fackavgiften och därigenom försöka minska de anställdas inflytande känns i skenet av KD:s bristande välfärdspolitik helt logiskt.