Jag sitter i solen på min balkong. På gräsplanen nedanför kastar två unga kvinnor frisbee.

De har samma frisyr, långt rakt hår, och ser ut att ha nyinköpta, tajta kläder som gör att de inte kan kasta frisbeen på ett ordentligt sätt.

Tankarna för mig till 1600-talet då unga kvinnor bar kläder de inte kunde röra sig i.

Kvinnor för fyra hundra år sedan hade inga rättigheter och ansågs vara outvecklade människor, sämre kopior av männen.

Skorna hade ofta höga, klumpiga klackar som gjorde det omöjligt att springa, omöjligt att fly.

Överklassens kvinnor hade som funktion att endast behaga männen och föda barn. Hur mycket av detta liv har förändrats för kvinnorna idag?

De höga klackarna är kvar, trånga kläder som gör det svårt att röra sig är kvar och kläderna är designade för att behaga männen.

Kvinnor är fortfarande villebråd.

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Den stora skillnaden är att vi sakta tar oss mer makt. I ett århundrade har vi fått rösta och vi kan utbilda oss om vi föds i rätt klass och har rätt förutsättningar.

En kvinna kan i dag bli verkställande direktör med bestämmanderätt över hundratals män.

Samtidigt möter vi motstånd. Kroppsfixeringen är enorm och åldersföraktet lika så.

En kvinna har svårare att få åldras i lugn takt, hon sållas ut från arbetsmarknaden och makten.

En åldrad man anses erfaren – en åldrad kvinna är någonting annat.

Men när jag tittar på en av de bilder på just åldrande kvinnor som jag nyligen porträtterade tänker jag på den styrka vi kvinnor har i dag.

Irlands kvinnor har fått rätt till abort, saudiska kvinnor får äntligen köra bil och Metoo-rörelsen verkar inte blåsa över.

Vi är inne i en tid där kvinnors positioner förändras men samtidigt växer en motkraft som återigen vill förminska kvinnan till någon som endast ska föda barn och behaga mannen.

Vi får inte glömma att det finns män som räds den starka kvinnan och  att de kommer göra allt för att slänga oss fyra hundra år tillbaka i tiden.