Statsvetare: Därför tappar S bland arbetare
Socialdemokraternas problem började redan på 1960-talet. Men dagens fokus på migration och hårdare tag har gjort att raset i väljaropinionen nu går i allt raskare takt, enligt statsvetaren Jonas Hinnfors.
Jonas Hinnfors (till vänster) om Socialdemokraternas låga siffror i opinionen.
På 60-talet var Socialdemokraterna det självklara valet för de flesta arbetare. Sedan dess har det valet blivit mindre och mindre självklart.
Dagens partisympatimätning är en påminnelse om det.
Stödet för Socialdemokraterna i den grupp som SCB benämner som arbetare har minskat rejält, från 46,3 procent i november 2017 till 39,3 procent nu i maj.
Räknar man bara sysselsatta arbetare har stödet sjunkit ännu mer – från 39,0 till 29,4 procent på samma tid. Samtidigt ökar stödet för Sverigedemokraterna bland arbetare.
Enligt statsvetaren Jonas Hinnfors vid Göteborgs universitet finns flera förklaringar till varför det ser ut så här.
– Socialdemokraterna har faktiskt tappat i princip hela tiden sedan 60-talet. Så det finns ett långsiktigt problem som inte på något sätt har med dagens situation, valkampanjer eller migrationsfrågan att göra, säger han.
Färre företag där det är lätt att organisera personer med arbetaryrken och där det finns en traditionell arbetarmiljö, lyfter Jonas Hinnfors fram som en förklaring.
Men också att Socialdemokraterna under lång tid satsat på reformer för medelklass och tjänstemän.
– Det har varit ett sätt att få Sverige att hålla ihop och att ge de grupperna plats i det socialdemokratiska projektet. Samtidigt kommer då åtgärder som inte självklart är designade utifrån arbetarklassens uppfattning. Det är mer och mer utbildning som gäller.
Nu går dock förlusten av S-sympatisörer snabbare, något som även kan förklaras av det dagsaktuella, menar statsvetaren Jonas Hinnfors.
Den politiska konflikten kring höger-vänster-frågor har tonats ner en del. I stället handlar debatten om annat än vad Socialdemokraterna traditionellt sett fokuserat på, enligt honom.
– Det är migration, försvar, polis, hårdare tag. Den typen av frågor. Då lämnar Socialdemokraterna den planhalva där man hade lösningar till förmån för en annan planhalva som inte är partiets traditionella område.
Det blir svårare och svårare strategiskt för Socialdemokraterna att peka på problem som någon slags klassproblem, hävdar Jonas Hinnfors.
– Man har inte verktyg riktigt för att lösa det. Då är det lätt att man glider in på att det är andra krafter som gör det svårt. Immigranter, de bor på fel plats, de har fel språk och utbildning. Det blir lite grann deras problem.
– Då är man inne på ett politiskt synsätt på samhället som är närmare Sverigedemokraterna, även om det inte är deras grundidé. Men det kan låta så.
LO:s valkampanj går ut på att prata mycket om jobbfrågor. Är det en bra väg att gå för att öka andelen S-väljare bland medlemmarna?
– Problemet är att man är inne i ett dilemma. Om man inte pratar om de frågorna, så lämnar man ännu mer det fokus som har varit den traditionella legitimiteten.
Samtidigt räcker det inte med att bara prata, menar han, då urholkas legitimiteten på de områdena.
Jonas Hinnfors förklarar att Socialdemokraterna måste komma med konkreta förslag och reformer för att inte LO:s retorik ska bli ett slag i luften.
– Risken är att man står med två ganska jobbiga alternativ. Det ena är att man inte riktigt kan konkretisera vad man vill med något annat än ganska små åtgärder. Det blir inte så mycket av det man pratar om. Eller så lämnar man de frågorna och ger sig in på ett annat område.
