De lever under fattigdomsgränsen
En kamp varje månad. Att få pengarna att räcka. Till mat. Till hyra. Att sällan kunna unna sig något. Det är en verklighet för allt fler svenskar. KA har tagit fram siffror som visar att levnadsstandarden har försämrats för många grupper. Vi har också träffat människor som berättar hur det är att leva på marginalen.
Cilla, Ban, Rolf och Anna-Lisa.
Cilla hade bara några hundra i veckan över till mat. Rolf och Sven arbetar men deras otrygga anställningar gör att de i perioder tvingas leva på a-kassa. Irakfödda Ban får inte de arbeten hon är kvalificerad för och Anna-Lisas pension går inte att leva på.
Många i Sverige har fått det bättre. Inkomsterna ökar för de flesta av dem som arbetar och framför allt för dem med kapitalinkomster – exempelvis de som äger aktier eller sålt fastigheter. Samtidigt ökar också klyftorna.
SCB har tagit fram statistik för KA:s räkning, som visar att de som har otrygga anställningar, är ensamstående föräldrar, pensionärer, arbetslösa, sjuka eller är födda utomlands har halkat efter. Sju procent av dem som arbetar har inkomster under EU:s gräns för relativ fattigdom. Hälften av de arbetslösa och nära var femte kvinnlig pensionär i landet riskerar också fattigdom. Det gör även många ensamstående föräldrar. Var tredje ensamstående mamma eller pappa ligger i dag under fattigdomsgränsen och majoriteten av dem som gör det är kvinnor.
Trots att andelen personer i relativ fattigdom ökar är det många av dem som inte har något ekonomiskt stöd eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. 2016 var det 37 procent av dem som inte hade det. En del av förklaringen till det är att färre får a-kassa. A-kassan genomgick stora förändringar framför allt under 2007. Det har gjort att färre har rätt att ta del av den trots att vissa förbättringar har gjorts sedan dess. Statistiken för dem som är i åldern 20–64 år visar att andelen personer som någon gång under året haft a-kassa har minskat från nästan 11 procent 2003 till 4 procent 2016. Detta trots att antalet arbetslösa enligt SCB:s egen statistik ökade under samma period.
Andelen arbetande fattiga har minskat sedan 2008. Men bland dem som räknas till den gruppen är andelen kvinnor som är äldre eller har utländsk bakgrund större än tidigare.
Statistiken visar att utbildning och anställningsform har stor betydelse. Andelen arbetande fattiga är störst bland dem som inte har gymnasieutbildning eller som är visstidsanställda, framför allt bland kvinnor.
De tillfälliga anställningarna har alltmer ändrat karaktär. På 1990-talet var det vanligast med vikariat. I dag är det vanligare med behovsanställningar som tim- eller sms-anställningar. De utgör drygt 40 procent av de tillfälliga jobben, enligt SCB-statistik från 2011. Mycket tack vare allmän visstidsanställning som infördes 2007.
Risken för fattigdom har minskat för dem som arbetar heltid men ökat för dem som arbetar deltid.
Fotnot: Bilderna är tagna av Karl Melander, Mikael Ljungström, André de Loisted och Jonas Malmström.
