I sin budgetmotion skriver Moderaterna att en av sju i arbetsför ålder lever på bidrag och att det är ett missförhållande som Moderaterna vill ändra på.

Och visst, att en av sju lever på bidrag låter mycket, så mycket att många nog börjar tänka att ”så kan vi inte ha det, jag går ju till jobbet varje dag, varför ska då andra inte behöva göra det”.

Men vad är det för siffror Moderaterna egentligen har fått ihop?

Skärskådar vi Moderaternas siffor finner vi samma statistik som Anna Kinberg Batra förra året använde för att försöka tuta i svenskarna att ”en miljon människor lever på bidrag”. Nu fick visserligen inte ens Moderaterna ihop en miljon, men det var tillräckligt nära enligt deras egen definition för att Moderaterna med lite god vilja skulle kunna avrunda uppåt till en miljon.

Tack vare högkonjunktur och tack vare regeringens politik har dock basstatistiken ändrats och nu kan inte ens kreativa avrundningsförsök från Moderaternas partikansli avrunda det till en miljon. Moderaterna har därför ändrat retoriken till ”en av sju i arbetsför ålder”. Det låter nästan lika hemskt som ”en miljon”.

Men det är fortfarande lika oärligt.

För vilka är det som räknas in bland de lata uslingar som lever på bidrag?

Det är först och främst naturligtvis de personer som Moderaterna alltid använder som slagpåsar, de långtidssjukskrivna och de arbetslösa. För att klassa dem som bidragstagare behöver Moderaterna bara döpa om de trygghetssystem de lever av, a-kassa och sjukförsäkringar, till ”bidrag” trots att det i realiteten handlar om just försäkringar.

Men de långtidssjukskrivna och de arbetslösa är inte tillräckligt många. För att nå upp till ”en av sju i arbetsför ålder” måste vi också räkna in de anställdas sjuklönedagar, alltså då någon stannar hemma från jobbet för tillfällig snuva eller för vinterkräksjukan eller liknande mindre åkommor.

För att platsa i Moderaternas statistik över bidragstagare räcket det alltså oftast med att ha ett jobb, trots det uppenbart ologiska i tanken.

En och annan av oss kanske är frisk jämt, men de flesta är ju sjuka åtminstone någon gång per år. Och då hamnar vi genast i Moderaternas grupp av ”utanförskap och bidragsberoende”.

De senaste siffrorna över dem som fått sjuklön är för sista kvartalet 2017. Bara under dessa tre månader inföll enligt Statistiska Centralbyrån, SCB, drygt två miljoner sjukfall med sjuklön. Sjuklön betalades i genomsnitt ut för 1,38 dagar per anställd under detta kvartal.

Och alla dessa tillfälligt sjuka människor blev då plötsligt ”bidragstagare”, enligt Moderaterna.

Nästa gång SCB presenterar statistik över sjuklöneutbetalningar redovisas första kvartalet 2018. Vi kan då förutse att Moderaternas fördömande kommer att rusa i höjden.

Samma tid 2017 ökade nämligen sjuklönesifforna med ytterligare 100 000 sjukfall jämfört med ett ”vanligt” kvartal. Det är inte så underligt eftersom det är under dessa vintermånader som virus och bakterier sprids allra mest mellan människor.

Få av dem som stannade hemma och nös (och frös) visste nog att de samtidigt hamnade i Moderaternas statistik över bidragstagare.

När Moderaternas partiledare Ulf Kristersson pratar om bidragsberoende och utanförskap är det alltså dig och mig han menar. Och om vi lyckades hålla oss friska under hela året har vi säkert någon nära anhörig som inte gjorde det.

Men det stannar inte där.

Moderaterna slänger nämligen också in hela gruppen som går i arbetsmarknadspolitiska program.

Arbetsmarknadspolitisk utbildning är alltså ingen utbildning, enligt Moderaterna. Det är bidragsutbetalningar.

Vidare finns hela sjuk-och aktivitetsersättningen med, alltså även aktivitetsersättning som betalas ut till personer med funktionsnedsättning för att dessa ska kunna leva ett drägligt liv.

Här ingår också kontaktdagar för föräldrar till barn med funktionsnedsättningar. Dessa föräldrar har naturligtvis ett jobb annars skulle de inte behöva ta ut kontaktdagar, men varje gång de tar ut en kontaktdag förvandlas till bidragstagare i den Moderata definitionen.

Allt detta vet Moderaterna om.

När Arbetets ledarsida förra året förklarade att Anna Kinberg Batras falsifikat om att ”En miljon lever på bidrag” byggde på vilseledande statistik svarade partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson att Moderaterna stod fast vid sina siffor och att Arbetets ledarsida ”trivialiserade”. När i princip samma siffror nu återkommer i Moderaternas budgetmotion står det klart att Moderaterna faktiskt inte vill debattera med relevant statistik utan fortsätter med sitt falsifikat.

Och syftet är uppenbart. De förvrängda siffrorna över bidragstagare gynnar bilden av att det finns en massa lata bidragstagare som lever på det som vi andra arbetar ihop på våra slitsamma jobb. Att få in denna felaktiga bild i huvudet på oss alla är nödvändig för att Moderaterna ska kunna få en acceptans för att montera ned välfärdens trygghetssystem och i stället sänka skatten för moderata kärnväljare.

Och tyvärr kommer vi nog att behöva dras med den här typen av falsk moderat statistik under resten av valrörelsen.