Ylva Johansson (S) vill att förslag för att stoppa exploatering av arbetande från andra länder ska ”försvaras – inte misstänkliggöras”. Vänsterpartiet inte bara försvarar sådana förslag, vi har varit drivande i riksdagen och i debatten för att sådana förslag ska tas fram. Detta gäller för övrigt även förslagen att riva upp Lex Laval och att stärka entreprenörsansvaret i byggbranschen, som Ylva Johansson tar upp i sin artikel.

Redan 2011, när uppgörelsen gällande arbetskraftsinvandring mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet gjordes, varnade vi för de konsekvenser den kunde få för maktförhållandena inom flera branscher och därmed för många utsatta arbetare som kommit till Sverige.

Det är bra om arbetsmarknadsläget påverkar möjligheten för arbetsgivare att ta in arbetskraft från länder utanför EU. Det framgår också i vår artikel.

Men som vi påpekade, haltar politiken om den inte också kompletteras med förslag för att stärka ställningen för dem som utnyttjas. Förslaget om att ett anställningsavtal ska lämnas in av arbetsgivare under tillståndsprövningen och vara bindande, är viktigt ur detta perspektiv. Vi är heller inte ensamma från Vänsterpartiet att ha framfört det kravet. Det är ett krav som även lyfts från fackligt håll.

Så länge inte regelverket kan ge ett större stöd till den som ändå har kommit till Sverige och här hamnar i en situation som är otillbörlig, kommer det att vara svårare att göra arbetsgivare ansvariga för missförhållanden och ge facken den roll de ska ha – att försvara rättigheterna för alla arbetstagare som finns i Sverige, oavsett bakgrund.

Det är naturligtvis inte oviktigt hur ett politiskt utspel paketeras och presenteras – det är i vissa avseenden till och med avgörande. När Socialdemokraterna så tydligt väljer att betona restriktioner men inte det faktum att arbetskraftsinvandrare också är arbetare i Sverige, är det ett vägval. Det är också ett vägval att i debatten koppla de här förslagen till retoriken om ”hårdare tag” i flyktingpolitiken.

Man måste inse att det finns och kommer att finnas människor i Sverige som har blivit en del av den svenska arbetskraften på olika sätt. Det är oerhört viktigt att dessa personer får och kan bli en del av en gemenskap för att upprätthålla rättigheter och villkor som sedan tidigare har upparbetats i Sverige.

En regering med förankring i arbetarrörelsen borde se detta som en nyckelfråga. Det är inte, som Ylva Johansson verkar vara inne på, frågan om nostalgi. Det är frågan om något viktigt och aktuellt, nämligen solidaritet.