Erdogan räknar med promenadseger i snabbutlyst val
Genom ett snabbt utlyst president- och parlamentsval den 24 juni hoppas Turkiets sittande president Recep Tayyip Erdoğan vinna en promenadseger. Om han vinner stärker han sin makt ytterligare.
Erdoğan vinkar till anhängare i Ankara den 8 maj. Om han vinner det snabbutlysta valet stärker presidenten sin makt ytterligare.
Förra vårens folkomröstning ger den nyvalde presidenten väsentligt utökade maktbefogenheter. Till exempel skulle en omvald Erdoğan kunna sitta i ytterligare tio år som president.
Oppositionen är dessutom svag och misslyckades nyligen med att samlas runt en gemensam kandidat.
Två år efter det misslyckade kuppförsöket råder fortfarande undantagstillstånd i landet, vilket försvårar möjligheten att bedriva en demokratisk valkampanj. Den fria pressen är i spillror. Över 200 tidningar och radio- och tevestationer har tvingats stänga.
– TV-stationerna kontrolleras helt av regeringen och av mediehus lojala med Erdoğan, säger Erol Önderoğlu, representant för Reportrar utan gränser i Turkiet, som förra veckan medverkade i ett tvådagarsseminarium om press- och yttrandefrihetsfrågor arrangerat av Europaparlamentet i Bryssel.
Så sent som i mars införde Turkiet en lag för att kontrollera internet.
– Jag tvivlar på att lagen uppnår vad regeringen vill, att tysta media. Turkiet är digitalt väl utvecklat och media kommer att hitta vägar att runda lagen.
Men Erol Önderoğlu är ändå orolig för utvecklingen. Häromveckan dömdes 12 journalister för terrorism till fängelse i upp till åtta år.
Bland seminariedeltagarna – från kommissionen och parlamentet, till civilsamhället och icke-statliga organisationer – rådde enighet om att den demokratiska situationen i landet inte förbättrats. Tvärtom. Till exempel har ingen av de 150 000 anställda som regeringen avskedat av säkerhetsskäl, från militärer till lärare, fått sin sak prövad.
– Tänk dig att förlora jobb och sociala trygg- och rättigheter utan att kunna överklaga, säger Kati Piri, nederländsk socialdemokrat, europaparlamentariker och rapportör om Turkietfrågor.
Först efter hårda påtryckningar från Europarådet satte Turkiet upp en speciell kommitté för att granska fallen.
– Men utan någon som helst transparens. Att tro att åtta–nio personer utan juridisk expertkunskap ska kunna gå igenom 150 000 fall är dårskap.
Vilken hjälp kan facken ge?
– En facklig grundregel är att försvara sina medlemmar. Undantagstillståndet i landet gör att de inte kan göra någonting för medlemmar som avskedats utan orsak.
Två stora turkiska fack, DISK och KESK, är medlemmar i Europafacket och en av ledarna är fängslad. Vad kan Europaparlamentet göra för de avskedade och fängslade?
– Påtala att kommitteen inte fungerar. Bjuda in de turkiska fackföreningarna och diskutera vad vi kan göra för dem i svåra tider. Jag önskar vi kunde göra mer.
Även Jytte Guteland (S), svensk EU-parlamentariker, menar att det trots allt är viktigt hålla liv i relationen till Turkiet. För att stödja de demokratiska krafterna.
– Fast frågor om mänskliga rättigheter, kränkningar och yttrandefrihet måste lyftas fram som viktiga EU-principer och inte bara tas upp i mån av tid.
EU måste bli tydligare, menar hon.
– De här frågorna är inte grädde på moset utan hårda kärnvärden för EU.
