Antalet politiska vildar ökar och allra mest ökar de i Sverigedemokraterna.

Enligt Dagens Nyheter sitter i dag 155 personer på mandat för Sverigedemokraterna i landets kommuner och landsting trots att de egentligen lämnat partiet.

I Falköping har åtta av tio av partiets ledamöter i kommunfullmäktige lämnat sedan valet 2016.

Och det handlar inte bara om kommunerna. Även i riksdagen har flera ledamöter hoppat av partiet, men sitter ändå kvar och lyfter riksdagslönen.

För väljarna borde detta innebära ett stort frågetecken kring Sverigedemokraternas förmåga att över huvud taget vara med och ta ansvar.

När man röstar på ett parti utgår man ifrån att de som företräder partiet också ställer upp på dess politik.

Med Sverigedemokraterna kan man inte vara säker. De säger en sak på valdagen, och ett par år senare kan samma personer ha omvandlats till något helt annat. Kanske till och med bildat ett helt nytt parti, lokalt eller nationellt.

Alla som varit aktiva i kommunalpolitik vet också hur förvånande det kan vara att sitta på möten med sverigedemokrater.

De uppvisar ofta ett monumentalt ointresse för de konkreta sakfrågorna, de är ofta helt okunniga om hur beslut fattas i en kommun eller vad som gäller för att faktiskt driva igenom ett politiskt beslut.

De lägger förslag som inte hör hemma i kommunpolitiken. I Flen föreslog de att kommunen skulle stoppa flyktingmottagandet, trots att en kommun inte har makten att göra det.

Det är en nationell fråga. I Östersund föreslog de att kommunen skulle bygga ännu en tunnelbanelinje. De andra partiernas företrädare måste ha kliat sig i huvudet och undrat var i Östersund de redan existerande tunnelbanelinjerna fanns.

Det visade sig att de lokala sverigedemokratiska företrädarna hade kopierat en motion från sina partikamrater i Stockholm, och glömt att stryka avsnittet om tunnelbanan.

I många andra kommuner brukar Sverigedemokraterna helt enkelt inte dyka upp på några möten.

Deras stolar står tomma. Det var roligt att bli vald, men när lokalpolitikens vardag gör sig påmind tröttnar de helt enkelt.

Det är enkelt att ropa slagord och vara emot ”etablissemanget”. Att sitta i plan- och byggnämnden eller kulturnämnden och se till att lokalsamhället fungerar är något helt annat.

…de som röstar på SD i höst får räkna med att deras företrädare även nästa mandatperiod är okunniga, ointresserade och ofta helt enkelt struntar att verkligen engagera sig i sitt politiska uppdrag

Jesper Bengtsson

Partiledningen i Stockholm ursäktar det lokala kaoset med att partiet befinner sig i ett tillväxtfas. Att det kommer att ordna sig med tiden, när de som inte håller måttet byts ut mot nya politiker.

För väljarna borde det vara en ganska otillräcklig förklaring. De vill ju rimligen att partiet fungerar nu. Annars skulle de rösta på ett annat parti.

Bortförklaringarna håller inte.

Väljarna har rätt att veta vad de röstar på, och partiledningen har goda skäl att vara orolig.

Det är troligt att betydligt färre skulle rösta på partiet om de såg hur de bedriver sin lokalpolitik. Om de verkligen fick tillfälle att se vad sverigedemokratisk politik betyder i praktiken.

Tills vidare får vi räkna med att partiets problem består.

Och de som röstar på Sverigedemokraterna i höst får räkna med att deras företrädare även nästa mandatperiod är okunniga, ointresserade och ofta helt enkelt struntar att verkligen engagera sig i sitt politiska uppdrag.

De får räkna med att många hoppar av.

Att det inte går att veta säkert vilken politik de bedriver och att de vid nästa val kanske företräder ett helt annat parti.

Eller för att travestera en politiker från ett helt annat parti, i en helt annan tid: Lycka till!