ESSÄ. Är jag lat nog? Frågan ställs sällan.

Men jag skulle säga att jag är rätt bra på att göra minsta möjliga för att ta mig genom dagen.

För tillfället har jag värmt en kopp kaffe. Inte bryggt, det fanns kvar från frukost i kannan.

Att det känns bra beror inte bara på att en del av mitt hjärta slår för sofflocksvärmaren Kronblom.

På senare tid har självhjälpslitteratur och inspirationsföreläsare bestämt sig för att ge mig rätt. Att lata sig har blivit ett ideal.

Bland de böcker som sålde bäst i Sverige första kvartalet 2018 finns Den lata vägen till ett fantastiskt liv – och arbetsliv.

Författaren Gunnel Ryner är föreläsare och coach. Hennes råd är baserade på ”miljödesign”, ett cirkelresonemang som går ut på att om man bara skapar goda förutsättningar så går allt enklare. Givetvis.

Men lika självklart fungerar inte livet så. Det är inte bara att välja. Även om man har valt sitt jobb, så sätter någon annan lönen.

Och nu ska vi alltså lata oss för att nå framgång

Jenny Damberg

Lika lite väljer man sina släktingar. De kan vara asjobbiga, och ändå behöva en.

För alla som någon gång har ställts inför storstädernas bostadsmarknad utan ett större arv på fickan är det ett hån att höra att man skulle kunna välja hur man bor. Och så vidare.

Trendorden inom självhjälp växlar. Ofta har de något att säga om den tid där de uppstår.

För ett par år sedan, i kölvattnet av finanskrisens härjningar, var det exempelvis inne att misslyckas.

Det envisa hävdandet av hur viktigt det var att misslyckas för att lyckas gick att förstå som en längtan efter att rationalisera de orättvisa effekterna av ett enormt ekonomiskt sammanbrott.

Och nu ska vi alltså lata oss för att nå framgång. Precis som misslyckande är lathet något som måste motiveras i sammanhanget, eftersom kopplingen inte är självklar.

I ordböckerna definieras adjektivet ”lat” som ”[någon] som i anmärkningsvärd utsträckning föredrar att vila framför att arbeta.”

Det är problematiskt när det man ska sälja är föreläsningar betalda av arbetsgivare. Redan i förordet poängterar Gunnel Ryner att ”lat” i hennes mening är allt annat än just lat.

”Det innebär inte att vi aldrig ska anstränga oss, svettas och bli trötta – men vi behöver inte uppleva det som en jobbig ansträngning utan det ska kännas enkelt och kul.”

Redan i förordet poängterar Gunnel Ryner att ”lat” i hennes mening är allt annat än just lat

Jenny Damberg

Tomas Danielsson riktar sig i Smart och lat: Stressdoktorns bästa råd till alla tokstressade direkt till den som attesterar fakturorna.

”Är du arbetsgivare behöver du heller inte oroa dig över att jag uppmanar folk att lata sig…”

Historiskt sett har människan fört en trägen kamp för att minska och underlätta sin arbetsbörda.

1900-talet medförde reformer för kortare arbetsdagar, semester och lagstadgad föräldraledighet. Men synen på arbete har skiftat.

Att arbeta mycket, att vara upptagen, är status. Kalendern ska till varje pris fyllas. Mejlen ska kollas efter middag och före frukost.

Bara genomslaget för begreppet ”livspusslet” säger sitt om hur svårt många har att få tiden att räcka till.

Det är med andra ord begripligt att det finns en marknad för att hävda att det går att anstränga sig mindre – och ändå få ut mer.

Försök med 6-timmarsdagar och liknande har visat att det är ekonomiskt och hälsomässigt rationellt att fortsätta dra ner på arbetsbördan, men det är inte där lathetslitteraturen tar sikte. Här handlar det helt och hållet om egen inställning.

Yttre omständigheter av typen förhållandevis konstant arbetslöshet och strukturell diskriminering nämns inte.

En förutsättning för att ha något att vinna på att lata sig är ju att man har något att falla tillbaka på, och helst någon att delegera själva jobbet till.

Kronblom är en klassisk karaktär som symboliserar lathet, skriver Jenny Damberg.

För den som är arbetslös, eller tragglar på med prekariatets dåligt betalda och osäkra uppdrag, framstår kravet på att nu också göra det med upphöjt lugn som ytterligare ett hån.

Två personer som ofta citeras i genren är den tyske 1800-talsgeneralen Helmut von Moltke och Microsofts Bill Gates.

Von Moltke gjorde på sin tid en poäng av att smarta och lata personer är bäst lämpade för ledande poster, eftersom de har en förmåga att skilja på stort och smått.

Bill Gates ska i liknande anda ha uttryckt att han ”skulle välja en lat person till att göra ett svårt jobb”, eftersom den lata skulle hitta ett enkelt sätt att lösa uppgiften.

Det båda eftersträvar, utan att säga det rakt ut, är rationalitet. Det visar tydligt hur ihåligt resonemanget om lathetens förtjänster klingar.

Det mesta är som vanligt. Det lönar sig att vara effektiv. Vill man något är det bara att kämpa på.

Själv reagerade jag för första gången på glappet mellan idévärldens lathet och verklighetens krassa krav en kväll på Vasateatern i Stockholm.

Jag var där för att bevaka en helkväll i regi av bokföretaget Books and Dreams. In på scen kom Olof Röhlander, professionell talare inom motivationsnischen, för att marknadsföra boken Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda.

När konferencieren tryckte en blomsterkvast i famnen på honom framkom det att detta var Olof Röhlanders 40 års-dag.

Om vi verkligen ska nå en enklare väg, med rimlig arbetsfördelning, så kommer det att krävas allt annat än lathet för att ta sig dit

Jenny Damberg

I stället för att njuta av livet och kvällen, i form av säg en middag med nära och kära, sålde han böcker på ett event.

Till Röhlanders försvar ska dock sägas att han företräder ”ett förhållningssätt som gör att du lyckas njuta i de mest oväntade sammanhang”.

Det är inte bara ren lathet som idealiseras. Lugn och ro är överlag på uppsving. P

å bokmässorna är det inte längre böcker om löpning som får förläggarna att flockas, utan titlar som den japanska yogainstruktören Eikos bästsäljare Even the Stiffest People Can Do the Splits.

En amerikansk redaktör säger till branschtidningen Publishers Weekly att stretching ligger i tiden efter intensiva träningsformer som spinning och crossfit.

2016 infördes en ny emoji i form av en mediterande person. Det var det första exemplet på någon i färd med att utföra en stilla aktivitet, i kontrast till de befintliga surfarna och sportcyklisterna.

I läskhyllorna har energidryckerna fått sällskap av drycker som utlovar avslappning.

Det lata idealet har också beröringspunkter med minimalism. Minimalism går ut på att skala ner, framför allt jobba mindre och på så sätt få tid för annat.

Men det är inte en avslappnad, lat, hållning som framträder när man följer dem som ser sig som talespersoner för rörelsen i väst.

Exakt hur många plagg, barnleksaker och köksredskap man lyckas rensa ut redovisas noggrant.

Minimalisterna sliter med att blogga, föreläsa, spela in filmer och skriva böcker om hur de arbetar mindre än tidigare.

Det de samlade ansträngningarna ändå visar är hur stark drömmen är att inte behöva anstränga sig så förbannat hela tiden.

Men det är just en dröm.

Om vi verkligen ska nå en enklare väg, med rimlig arbetsfördelning, så kommer det att krävas allt annat än lathet för att ta sig dit. Det kommer att vara en kamp.

Texter om lättja

Den lata vägen till ett fantastiskt liv – och arbetsliv av beteendevetaren, organisationskonsulten och coachen Gunnel Rynér (Lyfta förlag).
Säljargumentet: Det är inte dig det är fel på om du mår dåligt, det är din omgivning. Byt miljö så blir det mesta bättre av sig själv.

Smart och lat – stressdoktorns bästa råd till alla tokstressade av Tomas Danielsson (Norstedts).
Säljargumentet: Det är inte dig det är fel på om du inte hinner med allt du tycker att du borde. Sluta jämföra dig med andra så får du ett  lugnare liv med färre krav.

Kronblom är en tecknad serie om mannen som tycker bäst om att ligga på kökssoffan. Detta uppskattas inte av hans fru Malin, och ännu mindre av svärmodern. När det gäller att komma undan svärmor är inte Kronblom särskilt lat, utan kan jobba riktigt hårt.

Oblomov är en rysk romanklassiker från 1859 av Ivan Gon-tjarov. Titelpersonen, förmögne godsägaren Ilja Oblomov, har – trots grundlig bildning och ädla ideal – slappande som huvudsysselsättning.  Författaren Gontjarov var själv ”hängiven åt maklighet” – och den långsamma arbetstakten gjorde att hans idéer ofta föregreps av andra, skriver Wikipedia.