– Vissa dagar jobbar kvinnorna 15 timmar om dagen, säger Ou Tep Phallinesom som är president för service- och restaurangfederationen Cambodian Food and Service Workers Federation och som Arbetet Global nyligen träffade då hon var på Sverigebesök för att träffa flera människorättsorganisationer.

Karaokebarerna ligger tätt i Kambodja. Precis som i flera andra asiatiska länder är karaoke ett populärt sätt att roa sig men arbetsvillkoren är tuffa.

Karaokefestandet i Kambodja går ofta till så att ensamma män eller ett sällskap hyr ett enskilt rum där de kan sjunga och dricka.

Kvinnorna på barerna följer med kunderna in på rummet och ser till att de har trevligt. Deras främsta uppgift är att få dem att dricka så mycket alkohol som möjligt, eftersom det är där barägarnas stora vinstmöjlighet finns.

Om det går trögt med drickande så är ett trick att kvinnorna själva börjar dricka, för att få igång försäljningen.

Ou Tep Phallines fack försöker förbättra villkoren för tjejerna som jobbar där.

Men det är svårt att värva medlemmar.

– Mycket svårt! Taktiken från de som äger karaokebaren är numera att de kvinnor som jobbar där får hyra ett hus precis bredvid baren och att de även måste äta där. De lever hela tiden vid baren där de jobbar och det gör det svårt för oss att organisera dem.

Karaokebar i Kambodjas huvudstad Phnom Penh.

Fackförbundet har i dag cirka  300 karaokearbetare som medlemmar.

– Lunchen är den tid vi kan träffa dem, de jobbar ju annars natt. Arbetstiden är helt oreglerad. Man jobbar så länge kunden är kvar och ibland är de kvar ända till morgonen. Ibland kommer det även in män som vill sjunga tidigt på morgonen och då måste kvinnorna som jobbat hela natten ställa upp.

– Vissa dagar är arbetstiden mer än 15 timmar om dagen, säger hon.

Lönen för karaokearbetarna varierar. En del jobbar som frilansare och får lön efter hur mycket öl de lyckas få kunderna att dricka.

Andra har fastare anställningsförhållande. Men deras lön som ofta ligger kring 50 och 90 dollar per månad, vilket är mindre än hälften så mycket som månadslönen inom textilindustrin.

De anställa på barerna måste göra urinprov ungefär en gång i veckan, vissa varje dag.

– Arbetsgivarna vill inte ha gravida där. Det betraktas som att havande kvinnor för med sig otur i affärerna, säger Ou Tep Phallinesom.