”Det förutspås att detta val blir ett Facebook-val”, skriver IT-strategen Brit Stakston i ett inlägg i sociala medier.

Stakston borde jubla. Hon har länge talat om nätets demokratiska potential. Men nu är hon tveksam.

”2010 var ett Facebook-val. Nu önskar jag snarare för demokratins skull att man undviker Facebook.”

Hennes kommentar är talande. Allt fler anser att nätet och sociala medier håller på att bli ett demokratiskt problem.

Den senaste tidens skandal kring Cambridge Analytica och Facebooks insamling av data från sina användare är bara ytterligare ett tecken på detta.

Tänk så snabbt debatten har skiftat. När internet slog igenom på allvar i slutet av 1990-talet var det många som målade framtiden i ljusa färger.

Internet skulle inte bara göra det möjligt för alla att få tillgång till information. Det skulle öka yttrandefriheten, bryta ned alla gamla hierarkier och störta de kvarvarande diktaturerna i gruset.

Myterna var redan från början en del av berättelsen om internet.

En av dem handlade om att en grupp anonyma amerikaner strax före murens fall hade överlämnat några dussin modem till studenterna i Prag, som därmed fick en länk till omvärlden och en alldeles egen kommunikationskanal.

En kanal som myndigheterna i Tjeckoslovakien inte hade koll på. Något de inte kunde övervaka.

Därefter har internet varit ett avgörande verktyg i en rad demokratiska revolutioner över hela världen.

I de arabiska revolutionerna i början av 2010-talet spelade just Facebook en viktig, om än inte avgörande, roll.

På senare år har det nya mediet dessutom slagit igenom på allvar i våra liv. Det är numera vår främsta kanal för nyheter och information och snart även för konsumtion.

Det är via nätet vi möter och kommunicerar med våra vänner och allt fler träffar sin partner på dejtingsidor och appar i telefonen.

Sociala medier gör numera att samtalstonen blir hetsigare. Mer vulgär

Jesper Bengtsson

De flesta av oss kan inte längre tänka sig ett liv utan internet.

Men vi vet också att internet och sociala medier låser in oss i bubblor. Algoritmerna styr oss till sådant vi redan vet.

Till människor som delar vår världsbild, våra åsikter. Nu vet vi dessutom att de uppgifter vi förser nätföretagen med kan användas på de märkligaste sätt.

Handen upp den som hade gått med i Facebook om de visste att våra vanor i sociala medier skulle bli en del i Trumps valkampanj?

Om de visste att uppgifterna skulle användas för att få en högerpopulist och antidemokrat vald till Vita Huset?

Sociala medier gör numera att samtalstonen blir hetsigare. Mer vulgär.

De värsta trollen gömmer sig bakom anonyma konton, men även bland de som framträder med sitt eget namn har tonläget och hatet skruvats upp.

För att bryta igenom bruset måste du vara snabb, inte tänka efter för mycket, fatta dig extremt kort. Det är bra om du söker konflikt snarare än konsensus. I den miljön trivs falska nyheter.

Så skruvas debatten upp. Varv efter varv. Till slut blir den outhärdlig.

Det går förstås att bryta den trenden. Genom att bryta nätets logik.

Men det kräver tid och kraft och att vi alla blir mer medvetna om just denna logik. Det kräver också att vi reglerar nätföretagens ansvar för vår personliga integritet.

Det krävs tydligare väggar mellan våra personliga konton och de kommersiella aktörernas intressen.

Till dess hoppas även jag att valrörelsen blir något annat än ett Facebook-val.