I ett fritidsrum i skolan i Nacka sitter nioåriga Meya med kompisen Agnes . De skrattar förtjust åt Youtube-klippen de just nu tittar på.

Morgonen har inletts med pulkaåkning och snart ska det bära av för att smida planer inför Talang – den uppvisning i sång, dans, gymnastik och teater som barnen ska ha under våren.

Med Meya finns hela tiden en av hennes tre personliga assistenter. Utan dem skulle hon varken kunna ta sig till skolan, åka pulka eller ha möjlighet att vara med i talanguppvisningen.

Men för några veckor sedan läckte ett förslag ut från den nu pågående LSS-utredningen.

Lagen om LSS är en rättighetslag som ska garantera att personer med funktionshinder ska kunna leva ett aktivt liv som andra.

Men stigande kostnader och fusk har lett fram till en översyn.

Enligt uppgifterna i det läckta förslaget riskerar nu funktionsnedsatta barn under 12 år och personer över 80 år förlora sin rätt till personlig assistans.

Förslaget slog ned som en bomb och har mött rejäl kritik.

Statsminister Stefan Löfven tog direkt avstånd från det läckta förslaget.

Fortfarande finns dock anledning att känna oro.

Direktiven är desamma – och av dem framgår att kostnaden för assistans måste ned.

Samtidigt finns även andra aspekter av LSS-utredningen som är problematiska.

Marie Boström, ombudsman på Kommunal, lyfter för Arbetet att arbetstagarperspektivet lyser med sin frånvaro i utredningen.

Som det ser ut i dag har personliga assistenter ett allt för svagt arbetsrättsligt skydd.

Och som det regionala ombundet Onur Esinsel påpekar är jobben för personliga assistenter hotade och det finns risk för fler otrygga jobb om förslaget utifrån de läckta uppgifterna blir verklighet.

Med andra ord finns starka skäl för regeringen att se över direktiven till LSS-utredningen och lagstiftningen som sådan.

För självklart ska Meya kunna åka pulka och delta i skolundervisningen på samma villkor som sina skolkamrater.

Och självklart måste också arbetstagarperspektivet tas tillvara.