2017 genomförde IF Metalls regionala skyddsombud 7 427 skyddsronder. De resulterade i 16 453 påpekanden om brister i arbetsmiljön.

– Våra regionala skyddsombud spelar en oerhört viktig roll. De bär upp skyddsarbetet i små företag där det kanske finns ett ensamt skyddsombud – eller inget alls, säger Marie Nilsson.

– Och eftersom en allt större andel av våra medlemmar finns på små arbetsplatser blir våra regionala skyddsombud viktigare och viktigare, tillägger IF Metalls ordförande.

Men trots insatserna från förbundets 318 regionala skyddsombud, och de ”vanliga” skyddsombuden på arbetsplatserna, tycks alltså antalet olycksfall och tillbud inte minska.

Förra året var olyckorna och tillbuden fler än för ett par år sedan.

IF Metall vill analysera statistiken närmare innan förbundet drar några slutsatser av den.

– Men om jag ändå ska gissa, så kan högkonjunkturen spela in. Företagen har fullt upp, och våra medlemmar arbetar i slimmade organisationer. Många arbetsgivare söker personal men hittar ingen, säger Marie Nilsson, som i dagarna besöker arbetsplatser i Småland där bristen på arbetskraft är påtaglig.

I höstas föreslog Svenskt Näringsliv i en rapport att skyddsombuden ska frikopplas från facket.

De regionala skyddsombuden kritiserades för att ibland bland samman rollen som skyddsombud med rollen som medlemsvärvare åt facket.

Inte oväntat avfärdar Marie Nilsson rapporten.

– Jag delar inte Svenskt Näringslivs bild. Många förtag ser tvärtom de regionala skyddsombuden som en resurs. Svenskt Näringslivs förslag får ses som en försöksballong.

– Skyddsombuden har en utsatt position, påminner Marie Nilsson. De ska våga ifrågasätta företagets beslut, och till och med stoppa produktionen. Att de kan hämta stöd från medlemmarna och den fackliga organisationen är oerhört viktigt.