Datumen radar upp sig. Människoliven likaså. Den 18 januari dör en man som kör lastmaskin efter att han har krockat med ett tåg.

Den 19 januari omkommer en man efter att ha blivit påkörd av en hjullastare. Den 1 februari får en man ett träd över sig vid en trädfällning och avlider. Så fortsätter det genom året.

Förra året miste 49 människor livet i arbetsplatsolyckor, visar Arbetets genomgång av Arbetsmiljöverkets statistik.

Det är fem fler än året dessförinnan. En i sig allvarlig signal som visar varför arbetsmiljön på våra arbetsplatser måste tas på större allvar.

En typ av olycka utmärker sig. Allt fler dödsolyckor sker i trafiken. Bakom siffrorna kan man ana hur ett tufft arbetsklimat sätter press på förarna där långa körtider och pressat schema till slut kostar i form av olyckor och liv.

I somras invigdes Citybanan i Stockholm. Under de år som den sex kilometer långa pendeltågstunneln byggdes miste sex människor sina liv här.

Nu är Trafikverket i startgroparna för ett nytt stort infrastrukturprojekt. I Göteborg ska en åtta kilometer lång tågförbindelse byggas – till stora delar under jord.

Varningsklockorna ringer redan. Inför Citybanan kritiserade facket att lägsta pris – och inte säkerhet – fått styra upphandlingen. Nu hörs samma kritik.

Det turkisk-italiensk-norska konsortium som har fått uppdraget för en redan upphandlad del av projektet hade ett pris som låg en miljard under det näst lägsta budet.

Byggnads, Seko, Målarna, Elektrikerna, Transport och LO-regionen i Västsverige har bildat en gemensam grupp för att sätta tryck på att de ska få komma in på arbetsplatserna och se hur det ser ut under arbetet.

Det vore verkligen önskvärt att Trafikverket släpper in dem.

Till Trafikverket vill jag rikta följande uppmaning: Varje människoliv som går till spillo på arbetet är ett människoliv för mycket. Låt Västlänken bli ett exempel på bra arbetsmiljö och goda arbetsvillkor.

I övrigt är min stora önskan att detta valår fokuserar mer på sakpolitiken än på spelteorier.

Det behövs förslag som visar att det är fullt möjligt med ett samhälle som blir bättre för alla. Som i en tid av oro gör att tilltron till demokratin ökar.