Svanströms el har ansvaret för att serva bygget med el och vatten.
Håkan Svanström – I kamp mot klockan under banvallen
Det är en kamp mot klockan. Exakt 22.30 på torsdagskvällen stängs tågtrafiken av.
Då har arbetarna 78 timmar på sig att få klart hålet under järnvägsspåret och därefter trycka in det stora röret som ska leda Bällstaån under banvallen.
04.30 på måndag morgon ska tågen börja rulla igen. Det är knappt om tid.
– Sitta på kontor är det absolut tråkigaste jag vet, det här är mer kreativt, säger Håkan Svanström, arbetsledare för Svanströms el och vvs.
Vi står på byggarbetsplatsen i Spånga, precis ovanför hålet som rörtryckaren från Göteborg har påbörjat. Nere i leran i hålet står en grävmaskin, runt den sipprar vatten ständigt in.
En pump jobbar hårt för att pumpa bort vattnet. Den drivs av el och måste fungera dygnet runt, annars stiger vattnet och dränker maskinen och arbetet går från att vara svårt till helt omöjligt.
Arbetarna har 78 timmar på sig att borra hål och trycka in rör under banvallen. Bällstaån ska ledas om i en del av Förbifart Stockholm.
Svanströms el och vvs har i uppdrag att säkerställa el och vatten för bygget i Spånga, som är en del av Förbifart Stockholm och breddningen av Mälarbanan.
– Här handlar det om att ständigt lösa problem. Ett sånt här projekt är ju jättesvårt att planera i förväg, för man vet inte vad man stöter på i marken. Så förutsättningarna för firmorna som vi servar med el och vatten här ändras ju hela tiden, och då ändras ju våra förutsättningar också.
Innan Elektrikern kom till byggarbetsplatsen har Håkan Svanström och hans kollega, tillika hans son, Hampus Svanström, tillsammans med ett par killar till dragit 250 meter kabel. En kabel som ska in under banvallen, så arbetarna får ström på andra sidan.
– Vår grej är att snabbt vara på plats när det gäller el och vvs. Det är vår styrka. I och med att vi har både elektriker och rörmokare dygnet runt så passar vi bra i ett sådant här projekt. Och det är jävligt intressant, annars så söker man elfel i lägenheter eller villor, men här är det en annan dimension, säger Håkan Svanström.
Håkan Svanström är en profil i elbranschen, han är inte rädd för att säga vad han tycker, och inte heller rädd för att stöta sig med myndigheter eller vitvarujättar. Elektrikeryrket ligger i blodet. Såväl pappa som farfar var elektriker, och han säger själv att det var ett naturligt val. Men han har även varit verksam som konstnär i Tyskland, under 1990-talet.
– Jag målade abstrakta tavlor i olja och hade en köpstark kundbas. Men efter år 2000 då tyskarna fick euron, och 2001 då det flög in flygplan i World Trade Center, försvann deras köpkraft, så då beslöt jag att flytta hem till Sverige igen.
Hampus Svanström.
2001 startade Håkan Svanström så det företag som han fortfarande i dag är arbetsledare och driftsansvarig i.
– Jag startade helt ensam, med en verktygslåda, en Volvo 240, en mobiltelefon och satte ut en enspaltsannons i DN, ”Elektriker med egen firma söker ytterligare uppdrag”.
I dag har firman 20 anställda och omsätter runt 27 miljoner kronor per år. Det är ett familjeföretag, där barn och andra anhöriga har en stor roll såväl som verksamma elektriker som administrativa spindlar i nätet.
Men han har även hunnit med att gå på en hel del nitar. Innan Håkan Svanström lämnade Sverige för Tyskland och konstnärslivet hade han under något års tid provat på att starta eget, men så sprack bostadsbubblan och Sverige hamnade i en ekonomisk kris. Håkan hade bara ett par uppdragsgivare, ett par byggare, och när de gick i konkurs försvann även företagets intäkter.
– Min lärdom av detta är att inte jobba åt ett fåtal, utan man måste splitta riskerna enormt. Så när jag startade om firman, då var det ganska enkelt att i början välja att jobba uteslutande åt privatpersoner och några få företag för att sprida riskerna, och det är så vi jobbar än i dag.
Nu har du ju det här bygget där vi står nu, som kommer att hålla i ett helt år, men ni skulle inte försvinna med den här kunden?
– Nej, nej. Det här är grädden på moset. Det här är mer jävligt kul att vara här, och lösa problem. Det är liksom glädjande, platschefen säger att det här är problem, och så löser vi det, och de blir jätteglada liksom. Det är en drivkraft.
Arbetslagets rörmokare, Emil, kommer fram.
– Nu kanske de ska ha tankbilar i stället, säger han.
– Det skulle vara rätt skönt, svarar Håkan och nickar sakta.
Svanströms har i uppdrag att ordna fram vatten när borrningen ska ske under järnvägen. Det krävs 500 liter per minut, men det har varit svårt att hitta en brandpump i närheten.
– Alltså, vi fick beställningen för några timmar sedan, men så här är det. Nu kanske vi tar hit tankbilar i stället som får åka till en brandpump och köra vattnet så kan vi fylla på från tankbilarna. Här handlar det om att lösa problem hela tiden, konstaterar Håkan Svanström och ser faktiskt ganska nöjd ut.
