Läsning: Elena Ferrantes Neapel-svit. I år kom fjärde och sista delen, Det förlorade barnet. Bättre än så blir faktiskt inte litteratur.

Musik: Futures HNDRXX och FUTURE, Lana Del Rey Lust for life, Cigarettes after sex självbetitlade album och Fever Rays Plunge.

Svensk tv-serie: Vår tid är nu i SVT1. Påkostat efterkrigsdrama om Välfärdssveriges framväxt.

Utländsk tv-serie: Handmaid’s Tale på HBO och The Crown säsong ett på Netflix. Fascinerande kvinnoöden; i det ena fallet i form av en skrämmande aktuell dystopi och i det andra i form av en skrämmande anakronistisk verklighet.

Svensk film: Guldpalmsvinnaren The Square i all ära, men jag blev mer tagen av Sameblod och mer engagerad i Borg.

Utländsk film: Det lågmälda dramat Manchester by the sea får kvala in på första plats, trots att den hade svensk biopremiär vid jul förra året.

Konsert: Future på Hovet. Den mollstämda rapparen visade sig vara ett lyckopiller på scen.

Teater: Egenmäktigt förfarande, Scalateatern i Stockholm. Smart och framför allt humoristisk teaterversion av Lena Anderssons populära roman.

Konst: Ortens konstfestival i Göteborg i september. Sveriges största och enda konstfestival för och av folk i Orten blev en succé i år igen.

Radio: P2 som sände Vincenzo Bellinis vackra triangeldrama, operan Norma, direkt från premiären på Göteborgsoperan den andra december. Kompletterat med pedagogiska förklaringar av librettot och musiken.

Tidning: Fokus. Numera en högkonservativ tidning som ivrar om åsiktskorridoren. Ursprungstidningen är saknad.

Kulturhändelse: Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Protesterna mot högerextrema tidningen Nya tider ledde till bojkott, alternativ bokmässa och nazidemonstration. Nästa år är Nya tider portade. Väntat och riktigt beslut.

Skandal: Den så kallade Kulturprofilens sexuella trakasserier som visade sig ha pågått i decennier i och omkring Svenska Akademien.

Revolution:#Metoo. Ingen kulturdebatt har förmodligen påverkat hela samhället mer.