Stefan Löfven och Socialdemokraterna har i dagarna lagt fram ett förslag med en samtyckeslagstiftning. Det var på tiden. Jag tycker det är jättebra att mitt parti väljer att ta upp denna striden just nu.

Vi har en Metoo-rörelse som rullar i världen. Det finns folk som tycker att det börjar bli uttjatat, överdrivet och lite för stort. Jag har till och med hört människor som på allvar säger ”snart vågar man inte göra nånting”. Till alla er har jag en motfråga ”hur många övergrepp är lagom många?”. Hur många ska vi låta gå obemärkta förbi, så att inte Metoo blir uttjatat.

En samtyckeslagstiftning borde vara en självklarhet i ett jämställt och en välfungerande samhällsstruktur. Sex bygger alltid på ömsesidig respekt och allas frivilliga deltagande annars är det ett övergrepp, punkt. Det ska inte vara en förmildrande omständighet att man inte kunde avgöra om motparten var med på det eller ej, det är din skyldighet att veta. Vet du inte så låter du bli.

Ordet sex används på ett felaktigt sätt i så många kontexter. När det talas om våldtäkter, barnövergrepp, och så vidare används ordet sex. Det är inte sex om tvång, manipulation, fysiskt eller psykiskt våld förekommer. Då är det ett övergrepp, ingenting annat. Har någon hamnat i en prekär situation till följd av alkoholintag, droganvändning eller annat betyder inte det att det är fritt fram. Det betyder inte heller att hen får skylla sig själv då hen supit sig redlös. I sådana lägen är det en människas skyldighet att visa hänsyn och omtanke, inte passa på. Ingen anser att ett misshandelsoffer eller ett rånoffer får skylla sig själv beroende på hur full hen var.

I Metoo-rörelsens svallvågor framkommer det tydligt att bland alla samhällsklasser, i alla religioner, bland chefer och bland arbetare finns de som anser sin tillfredsställelse så viktig att motpartens tyckande är av underordnad betydelse. Ska vi däremot peka ut en gemensam nämnare i de sexuella övergreppsfallen så är den gemensamma nämnaren att de utförs av män. 97 procent utförs av män.

I dag pekas det gärna finger på de andra männen. De utländska, de muslimska, de högerextrema vilka som helst som man anser inte vara den grupp man själv tillhör. Det är ett kontraproduktivt förhållningssätt. Män våldtar, inte de andra männen. Vi har våldtagit i alla tider, inom alla samhällen och religioner.

Kanske gör vi det för att det är vi som har maktpositioner, kanske gör vi det för att vi fysiskt sätt oftast är i överläge kanske gör vi det till följd av skadliga mansnormer men grundproblemet och fokuset på dess åtgärder borde väl rimligen ligga på den gemensamma nämnaren av förövarna? Åtminstone om viljan att förändra är starkare än viljan att hata de andra.

En önskan vore att alla män (oavsett religion, härkomst och samhällsklass) tar ett tydligt och starkt avståndstagande här och nu. Alla har väl fruar, mödrar, systrar eller döttrar som man bryr sig om. Det borde inte vara så svårt.

Stefan Löfven uttryckte att vi behöver fler fällande domar och bland annat därför väljer man nu att lyfta fram ett förslag om samtyckeslagstiftning. Om det blir fler fällande domar via en samtyckeslagstiftning tvistar de lärda om. Det finns experter som menar att bevisläget och därigenom antalet fällande domar kommer att vara lika besvärligt med en sådan lagstiftning.

Personligen hoppas jag såklart på fler dömda förövare men en annan aspekt som borde lyftas i debatten är vilka signaler samhället förmedlar.

Med en samtyckeslagstiftning berättar vi som samhälle för varje individ att vi accepterar inte några omständigheter eller ursäkter, det är din förbannade skyldighet att veta.