ARBETET MÖTER Eva Nordlund. Om inte vi kommit hade hon kanske hunnit med ett simpass. Det som ger möjlighet att tänka och stärker barnmorskemusklerna, men som Eva Nordlund knappt haft tid för i höst.

Hon öppnar dörren till villan i söderförorten Bagarmossen i Stockholm klockan 9.30. Hon lämnade jobbet norr om stan kvart i tio i går kväll och säger nu:

– Jag måste gå halv tolv för det är möte med Barnmorskeförbundets etiska råd klockan ett och jag måste förbereda en del.

Passet i går var stressigt, hon ansvarade för att pussla samman föderskor med lediga platser. Som så ofta var det fullt i hela Stockholm.

Jag är en riktig gräsrot, en arbetarunge. Det här kom ur det vi var med om

Eva Nordlund

Platsbrist och underbemanning har drivit upp Eva Nordlund på barrikaderna.

– Jag var otroligt rädd när jag höll mitt första tal. Men jag gjorde det ändå, med stöd av gruppen runtomkring, säger hon om tiden för fyra-fem år sedan då hon blev en frontfigur i barnmorskeupproret.

Hon hade ingen erfarenhet av att organisera och driva kampanj.

– Jag är en riktig gräsrot, en arbetarunge. Det här kom ur det vi var med om.

Det började med stressen på förlossningsavdelningarna. Tillsammans med kollegor på dåvarande arbetsplatsen, förlossningen i Huddinge, gjorde hon en anmälan till Arbetsmiljöverket.

De samlade statistik om hundratals överhoppade raster. Ett nätverk med andra kliniker byggdes.

– Jag är fortfarande rädd ibland, men det kommer från hjärtat när jag pratar om detta, säger Eva Nordlund om att Barnmorskorna vill bilda eget fackförbund.

En sluten facebookgrupp samlade barnmorskor från hela landet. Sedan följde barnmorskeupproret, med demonstrationer och besök hos politiker. I dag fortsätter arbetet, även om det inte syns lika mycket utåt.

Nu är Eva Nordlund dessutom vice ordförande i Barnmorskeförbundet. Det är inte en facklig organisation, utan ett rent yrkesförbund. Barnmorskorna är fackligt organiserade i Vårdförbundet.

Men Barnmorskeförbundet utreder nu om de kan bilda eget fack för barnmorskor.

– Jag är fortfarande rädd ibland, men det kommer från hjärtat när jag pratar om detta, säger Eva Nordlund där hon sitter i sitt kvadratiska rödkaklade kök, platsen hon oftast är på de stunder hon är hemma.

Orden strömmar ur henne. 2002 blev hon färdig barnmorska, men elden för yrket tändes redan på 70-talet då hon pryade på BB.

Tonåringen tyckte det var fantastiskt att byta blöjor och väga bebisar.

– Jag kunde inte somna på kvällarna och jag flög upp på morgonen. Jag blev fast.

Ett av Barnmorskeförbundets krav är att en barnmorska ska kunna stanna hos en föderska under hela förlossningsarbetet. Eva Nordlund har i princip alltid sprungit mellan parallella förlossningar.

Med ett undantag; under ett par år jobbade hon på nu nedlagda Södra BB i Stockholm och kunde stanna hela tiden hos den som födde.

Jag kunde inte somna på kvällarna och jag flög upp på morgonen. Jag blev fast

Eva Nordlund

– Det hände väldigt mycket med mig som barnmorska där. Jag hade aldrig jobbat så, vi barnmorskor är normaliserade in i att någon kan knacka på och säga att du måste ha hand om en kvinna till.

– Vi hann käka lunch, prata och reflektera. Jag började bli friskare, mindre förkyld, och jag längtade till jobbet varje dag, säger hon om tiden på Södra BB.

Hon är upprörd över kritiken verksamheten fick, bland annat på ledarplats i Arbetet, om att det var en ojämlik satsning för privilegierade kvinnor. Hennes önskan var att bredda arbetssättet till att gälla många fler.

Eva Nordlund menar att barnmorskans närvaro hos en födande i taget, något de flesta kliniker nu inte är bemannade för, ökar kvinnans trygghet och patientsäkerheten.

I arbetet med barnmorskeupproret såg hon och kollegorna att deras berättelser om arbetsmiljön vattnades ur när de passerade chefer och landstingsförvaltning på vägen till politiker.

– Plötsligt blev det så här: ”Nämen det var en ganska okej sommar ändå”. Fast vi slitit som djur.

Det glappet i kommunikationen har de jobbat med att överbrygga.

Eva Nordlund upplever att de lyckats sätta kvinnosjukvården på kartan, att de bidragit till att regeringen skjutit till pengar samt till att barnmorskorna nu lyssnas mer till.

I det lilla har hon startat profylaxkurser där hon bor. Hon kallar det mikrokamp, att hjälpa blivande föräldrar att föda tryggt oavsett hur det ser ut runtomkring.

Nu kan nästa steg bli ett eget fackförbund. Eva Nordlund tror att barnmorskorna kan tala bättre för sin kompetens själva än som mindre grupp i Vårdförbundet, där de flesta är sjuksköterskor.

Snabba svar med Eva Nordlund

Detta vill Eva Nordlund säga till …

… en kvinna som står inför sin första förlossning: Din kropp kan föda. Våga lita på att det kommer fungera och att vi som tar hand om dig kan stödja för att födseln ska bli en så bra upplevelse som möjligt.

… en barnmorskestudent: Välkommen in i ett fantastiskt yrke! Varje dag kommer du att bli alltmer yrkesskicklig. Du kommer ”tugga i trasmattorna” när du missar något men det går allt som oftast utmärkt bra. Som när jag gick ut ur rummet tio minuter och förstföderskans man fick ta emot barnet.

… socialminister Annika Strandhäll: Tack för alla budgetmedel till kvinnosjukvården. Men vi är fortfarande för få händer i verksamheterna. Det tar stopp när pengar ska gå till ökad bemanning. Det är dags att se över vilka strukturer som har inflytande när pengar hanteras.

Fakta om Eva Nordlund

Född: 1964 på dåvarande Södra BB i Stockholm.

Jobbar: Som barnmorska på BB Stockholm i Danderyd.

Aktuell: Vice ordförande för Barnmorskeförbundet som eventuellt ska starta nytt fackförbund.

Bor: Bagarmossen i Stockholm med man och en son. En son har flyttat hemifrån.