Kunskap om svenskt arbetsliv gav nyanlända jobb i Nässjö

”Den här frågan avgör Sveriges framtid”, säger politikerna när de talar om hur nyanlända ska få jobb.

Är det utbildning som är nyckeln, lägre löner, eller kanske något helt annat?

Kanske är det i en liten småländsk by man kommer svaret närmast.

I Fredriksdal utanför Nässjö ligger Expedits fabrik med skogen som granne, vid en damm där solen glittrar i det svarta vattnet och vassen lyser gul vid stranden.

Smått fantastiska händelser har ägt rum i Fredriksdal hösten 2017.

Fråga bara Mahad Adan från Somalia hur hans liv har förändrats sedan han kom hit, och han kommer att svara på långsam och tydlig svenska:

– Jag är stolt. Stolt över att ha arbete, stolt över att bidra till samhället. Jag är glad att få betala skatt och ge tillbaka för det jag har fått av Sverige.

Den som råkar besöka fabriken kan också se hur Ahmad Shikh Ibrahim från Aleppo i Syrien bygger lådor till Lindex butiker som om han aldrig hade gjort annat.

Eller hur Yhia Shator från Homs i samma land lackerar delar till de där gondolerna som Byggmax lägger fram kampanjvaror i.

Besökaren kan fråga Yiha Shator hur länge vill han jobba kvar på Expedit.

Och Yiha Shator, som än så länge hittar de engelska orden före de svenska, kommer att svara med ett brett leende:

– For ever.

Så sent som i våras talade inte mycket för att sex nyanlända män snart skulle ha jobb på Expedit.

Företaget hade haft samarbeten kring praktikplatser tidigare med arbetsförmedling och utbildningsanordnare.

– Och vår erfarenhet var att det krävde mer av oss än det gav, säger produktionschefen Johan Byström. Så när de hörde av sig var jag skeptisk.

Carl Karam, projektledare på utvecklingsföretaget Träcentrum, fick övertala Johan Byström att åtminstone prova.

Hans plan var att slussa in en i taget för att Expedit skulle få en mer positiv bild.

Carl Karam satte sig in i vad fabriken behövde.

Bland kursdeltagarna på Träcentrum, de flesta nyanlända, valde han ut Omran Karbouj, snickeriföretagare från Damaskus. Kunde han få göra sin praktik på Expedit?

Det gick så bra att Johan Byström erbjöd fast anställning så fort perioden med företagsförlagd utbildning var över.

Och Carl Karam, som visste att Expedit behövde någon som kan ytbehandling, kunde föreslå näste man: Yhia Shator.

Det är tack vare att Carl varit med mycket i fabriken som de här rekryteringarna blev riktigt jäkla bra

Johan Byström såg direkt att Yhia Shator kunde jobbet, han var självgående från start. Varpå Carl Karam fick slussa ut fler.

Ett par månader senare arbetar sex nyanlända träarbetare i de stora hallarna.

Johan Byström visar runt i fabriken, där spånskivor i travar väntar på att sågas upp och bli hyllor, kassadiskar och annat till Lindex, MQ, Lidl, Byggmax och Systembolaget.

Expedit gör det mesta själva, till och med eget faner.

Det bidrar till att invandrare som har arbetat hantverksmässigt i hemlandet kan passa in perfekt.

– När Omran och Ahmad var nya gav jag dem en ritning till en möbel i massivt trä, säger Johan Byström. Det sa smack, på några timmar var den klar. Det var klockrent.

Några av de nyanställda på Expedit har alltså tidigare erfarenhet från snickeriverkstäder. Men det kan inte vara hela förklaringen till framgången – andra kunde ingenting om trä när de kom till Träcentrum.

När Omran och Ahmad var nya gav jag dem en ritning till en möbel i massivt trä

Inte heller har de som nu fått jobb större kunskaper i svenska än andra nyanlända, även om de kan mycket med tanke på att flera har haft uppehållstillstånd i knappt två år.

Både företaget och de nyanlända själva pekar på något annat. Det har funnits en brobyggare mellan dem, en engagerad person och en utbildningsorganisation som förstår hur båda sidor tänker.

När Carl Karam går genom fabriken vinkar många igenkännande. Hans gamla kursdeltagare från Träcentrum kommer fram och hälsar med kindpussar. Johan Byström säger:

– Det är tack vare att Carl varit med mycket i fabriken som de här rekryteringarna blev riktigt jäkla bra.

Berömmet gör Carl Karam förlägen, han bugar och svarar sirligt: ”Tack, herr Johan”. Men han förnekar inte sin betydelse. Han är övertygad om att han och andra invandrare som har bott länge i Sverige kan spela en nyckelroll för att slussa in nyanlända i arbetslivet.

Carl Karam kommer från Libanon, ett land med många syrier, etiopier och andra folkgrupper.

I Sverige är arbetet mycket mer. Det är din andra familj

Han talar flera nordafrikanska arabiska dialekter, förutom engelska och svenska. Han har arbetat i Spanien, Kamerun och Japan.

Men framför allt har han jobbat på en rad svenska arbetsplatser.

På Träcentrum undervisar han om svensk kultur och sociala koder, något som han anser att andra utbildningsanordnare försummar.

– Synen på arbete, arbetstid, ansvar  – allt är annorlunda. Man kan inte vänta sig att personer som kommer från ett annat land ska uppträda som svenskar på jobbet, säger Carl Karam.

En formulering återkommer när Carl Karam ska beskriva skillnaden mellan en svensk arbetsplats och en i Syrien, Libanon eller något annat land vid Medelhavet:

– Där är jobbet enbart en försörjning. I Sverige är arbetet mycket mer. Det är din andra familj.

Det betyder bland annat att man som anställd vill smälta in snarare än sticka ut. Carl Karam lägger mycket möda på att förklara ”lagom-kulturen”.

I rollspel får kursdeltagarna lära sig att uppträda ”svenskt” på arbetsplatsen.

– I Sverige samarbetar man om allt. Man kan fråga om hjälp för att lära sig nya saker på jobbet, det är inte farligt att visa att man inte kan.

En annan skillnad är att man inte behöver vara rädd för chefen.

Men även att man ska visa respekt, vare sig chefen är kvinna eller man.

– De studerande vid Träcentrum är ofta övertygade om att arbetsgivaren kommer att utnyttja dem, säger Carl Karam. De gör sig redo att förhandla om allt. Men på en svensk arbetsplats är det mesta reglerat i lagar och avtal. Du behöver inte köpslå.

Att praktiken på Expedit skulle innebära arbete utan lön från företaget väckte protester, berättar Carl Karam.

– Då frågade jag: Har du inte fått utbildningen gratis? Sfi? Och boende när du väntade på uppehållstillstånd? Kan då inte svenska skattebetalare vänta sig att du ger något tillbaka?

Kursdeltagarna böjer sig för de argumenten. Men de hade varit svåra att ta till sig om de hade kommit från en infödd svensk, säger Carl Karam.

Som Carl Karam ser det saknas en röd tråd i mottagandet av dem som kommer till Sverige från myndigheternas sida. Signalerna är motstridiga, och den nyanländas skyldigheter klargörs inte, anser han.

Men också arbetsgivarna måste anpassa sig, säger Carl Karam.

– Generellt lägger de för stor vikt vid svenska språket. Men toleransen ökar, företagen förstår mer och mer att de måste öppna sig.

På Expedit har sex män, alla fäder, fått sitt första riktiga jobb i Sverige. De berättar om lättnad, bruten isolering, frihet. Att kunna köpa bil och planera semester.

– Jag blir orolig av att gå hemma. Nu är jag gladare, säger Omran Karbouj.

– Jag träffar svenskar, talar svenska, kommer in i samhället, säger Nazih Shubbaki.

Johan Byström har spridit ut de nyanställda så att de ska ha en tidigare anställd att tala med, och inte bilda en egen grupp.

Det fungerar bra, vi pratar jämt, säger Linus Byström, som jobbar tillsammans med Yhia Shator i måleriet och tycker att det är kul med nya arbetskamrater.

Det känns bra inför dem att jag har ett jobb. Att jobba, det är livet, tror jag

Omran Karboujs döttrar är 1, 5 och 7 år gamla. När han kommer hem till Sävsjö efter jobbet springer de emot honom för att kramas.

– Det känns bra inför dem att jag har ett jobb, säger Omran Karbouj. Att jobba, det är livet, tror jag.

Klockan fyra på eftermiddagen är Ahmad Shikh Ibrahims arbetsdag över.

Han tar bilen, en ljusblå Volvo S40, och kör till byn Malmbäck för att hämta barnen på fritids och dagis. Hans fru, som arbetar på en förskola, läser svenska efter jobbet.

Aras, som är sex år, ropar högt när han får se sin pappa. Storebror Jwan, som sparkar fotboll, kommer springande över gräsplanen med öppna armar. Dottern Roxa, som är fyra år, vill visa en leksak i dagiskorridoren.

Hemma i lägenheten sparkar barnen av sig skorna, Ahmad gör te.

– Jag hade egen verkstad i Aleppo. Vi tillverkade tv-bänkar, skåp, sängar, bord … Jag trodde att jag kunde allt när jag kom till Träcentrum. Men det är andra maskiner och mycket mer säkerhetsföreskrifter i Sverige.

– Jag har fått ändra tänkesätt en del. Där räckte det att bara jag arbetade. Här måste både jag och min fru ha jobb om vi ska ha ett bra liv.

Carl Karam sitter tyst och nickar. Jämställdhet är ett av de ämnen han har tagit upp under utbildningen, och det har satt spår.

När vi går tar Carl farväl av Ahmad med kindpussar.

…det är andra maskiner och mycket mer säkerhetsföreskrifter i Sverige.

När Carl Karam kör hemåt mot Nässjö ringer en tidigare elev. Han svarar även när gamla kursdeltagare, och arbetsgivare som anställt dem, ringer honom på kvällar och helger.

Tolkar, förklarar, reder ut missförstånd. Utan att ta betalt. Arbetsdagarna blir långa.

– Jag har själv invandrat till Sverige två gånger, säger Carl Karam. Det här är mitt tack till Sverige. Jag vill att all den kunskap som har kommit med invandrarna tas tillvara.

– Jag är optimist om integrationen. En nyckel är att invandrare som jag, som har levt i Sverige länge, finns med som brobyggare. Det är hoppfullt att Skatteverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan nu har anställt sådana personer.

När vi skiljs åt medger Carl Karam att han blir trött ibland, att det finns stunder av tvivel.

– Men så ser jag de nya anställda på Expedit, hur de pratar och skämtar med Johan Byström och alla andra vid kaffet. Det är min belöning.