Intensiva förhandlingar pågår nu i Pensionsgruppen, den blocköverskridande arbetsgrupp där partierna bakom 1990-talets pensionsreform ingår (S, MP, L, M, C och KD).

”Någon tidsplan finns inte men vi jobbar på att bli klara till jul”, skriver ledamoten Solveig Zander (C) i ett sms.

I själva verket kan en uppgörelse vara klar inom några få dagar, enligt Arbetets källor. Möjligen redan på fredag.

Regeringen vill ta ett helhetsgrepp på den allmänna pensionen. Förhandlingarna handlar därför inte bara om höjd pensionsålder och stramare regler för PPM-systemet. På bordet finns också frågor om mer jämställda pensioner, bostadstillägg, och hela det ekonomiska utfallet för pensionärerna.

Även frågan om avgifterna till pensionssystemet tas upp i förhandlingarna.

Formellt betalas avgifter motsvarande 18,5 procent av den anställdas lön i pensionsavgift. Men då arbetsgivarna får göra skatteavdrag för pensionsavgifterna blir det i praktiken bara 17,21 procent som går till att finansiera pensionssystemet.

För lite, anser regeringspartierna, som är beredda att höja avgifterna – medan de borgerliga partierna säger nej. Avgifterna är en punkt där partierna har särskilt svårt att enas, enligt en källa med god insyn.

I princip är alltså pensionssystemets alla delar uppe till diskussion, utom AP-fonderna, som ses över separat.

Genomsnittsålder för att lämna arbetslivet

Arbetet ger här en bakgrund till den reform som nu är på gång.

1. Varför behövs förändring?

Det nuvarande pensionssystemet sjösattes på 1990-talet. Sedan dess har medellivslängden stigit kraftigt. Ändå fortsätter de flesta att gå i pension vid 65 år, eller tidigare.

När pensionspengarna ska räcka till allt fler år som pensionär blir de månatliga utbetalningarna allt lägre. Pensionen som andel av lönen före pensioneringen riskerar att falla med 10 – 15 procentenheter på sikt. Det undergräver förtroendet för systemet.

Andra problem är att kvinnor får lägre pension än män, en spegling av ett ojämnställt arbetsliv, och att de som har invandrat till Sverige i vuxen ålder inte hinner arbeta in en rimlig pension. Premiepensionen – den del av pensionen som har formen av ett personlig sparande – ifrågasätts efter att pensionsbolag som Allra och Falcon Funds har levt upp spararnas pengar.

2. Måste vi jobba längre?

De politiska partierna är ganska överens om att fler behöver arbeta längre upp i åldrarna för att pensionerna ska bli rimliga. Det måste inte betyda att arbetslivet fortsätter till 75-årsdagen, som Fredrik Reinfeldt sa i en intervju när han var statsminister.

Den statliga Pensionsåldersutredningen, som blev klar 2013, ansåg att det viktigaste är att den faktiska pensionsåldern höjs genom att färre blir sjukskrivna eller förtidspensioneras långt före 65-årsdagen. Tidigare inträde i arbetslivet är också en väg att stärka pensionssystemet, som inte minst LO har förordat.

En kommande reform väntas ändå innebära att åldersgränsen för när man får ta ut allmän pension höjs från dagens 61 år till 63, en höjning som kommer att ske stegvis under en övergångsperiod. Troligen vill partierna också att lagen om anställningsskydd ska gälla längre än till 67 år, så att de som vill får rätt att arbeta kvar till exempelvis 69 år.

Garantipension betalas i dag tidigast ut från 65 års ålder. 65 är också den ålder då sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen slutar gälla.

Sammantaget bidrar det till att pensionering vid 65 år har förblivit en stark norm i Sverige, trots att det inte längre finns en formell pensionsålder. Det råder enighet om att man bara kan höja åldersgränsen för garantipension om det sociala skyddet får följa med.

3. När går vi i pension i verkligheten?

Allt fler fortsätter att jobba efter 65-årsdagen – även i tunga LO-jobb. 2016 var genomsnittsåldern då vi lämnar arbetslivet 63,9 år, enligt Pensionsmyndigheten (beräkningen tar bara med dem som hör till arbetskraften vid 50 års ålder). Det är den högsta utträdesålder som har uppmätt sedan början av 1980-talet.

En annan fråga är när vi börjar ta ut pension – det går ju att ta ut pension samtidigt som man arbetar. Pensionsmyndigheten redovisar flera mått.

Det kanske rättvisaste av dem anger vid vilken ålder man antingen får sjukersättning eller (om man inte har haft sjukersättning) börjar ta ut ålderspension. Om man bortser från dem som hade sjuk- eller aktivitetsersättning redan före 30 års ålder blir medelpensioneringsåldern 63,1 år.