Den mycket svåra situation som råder för den muslimska minoritetsgruppen rohingya i Burma är att likna vid apartheid, anser Amnesty International.

”Burmas myndigheter håller kvinnor, män och barn som är rohingyer segregerade och kuvade i ett inhumant apartheidsystem.

Deras rättigheter kränks dagligen och förtrycket har bara intensifierats de senaste åren”, säger människorättsorganisationens researchchef Anna Neistat, med anledning av en ny rapport om Burma.

Bara sedan i augusti har över 600 000 rohingyer flytt sina hem i delstaten Rakhine, över gränsen till Bangladesh.

Många har dött på vägen, de som överlevt har vittnat om fruktansvärda övergrepp i form av misshandel, våldtäkter och brända byar.

Amnesty Internationals granskning av rohingyernas situation går dock längre tillbaka i tiden än den senaste våldsvågen.

Ett två år långt researcharbete har resulterat i en beskrivning av institutionell diskriminering som stöds av både nationella och regionala lagar och regler.

Till exempel får rohingyer i Rakhine, där folkgruppen bott i generationer, inte resa mellan städer utan specialtillstånd.

Vägspärrar är vardag. Ett vittne berättar om hur ett rohingya-par slogs av polis med käppar och nävar när en buss stoppades.

Restriktionerna gör att det är svårt för många att tjäna sitt uppehälle, eftersom de inte kan ta sig till marknader eller jobb i andra städer. Undernäring breder ut sig.

– Det är svårt för vi har inte tillräckligt att äta. Vi skulle ha det bättre i fängelse, då skulle vi åtminstone få mat regelbundet, säger en 25-årig man.

Vidare tar få sjukhus emot patienter som är rohingyer.

Om de beviljas vård hålls de på separata ”muslimska avdelningar” som i rapporten liknas vid fängelsesjukhus. Många kvinnor väljer att föda barn hemma — trots att saniteten i rohingyabyar lämnar mycket i övrigt att önska.

Sedan 2012 har också myndigheterna begränsat tillgången till utbildning, enligt rapporten. I stora delar av Rakhine tillåts inte barn som är rohingyer att gå i allmänna skolor.

Högre utbildningar är stängda. Och dessutom har styret bommat igen lokala moskéer och förbjudit folksamlingar på fler än fyra, vilket gör det svårt för rohingyer att utöva sin tro.

– Myndigheterna kan inte stödja sig på urholkade argument som behovet av ”säkerhet” eller ”bekämpning av terrorism”. Övergreppen är olagliga och helt oproportionerliga, säger Anna Neistat.

Enligt Amnesty International är Burmas agerande gentemot rohingyerna att likställa med apartheid. Det är ett brott mot mänskligheten enligt konventionen mot apartheid och Internationella brottmålsdomstolens Romfördrag.

Tina Magnergård Bjers/TT

 

Minoritetsbefolkningen rohingya

Den muslimska folkgruppen rohingya har bott i delstaten Rakhine i västra Burma i generationer.

Före 1962 erkändes rohingyafolket som en av landets etniska minoriteter, men i dag klassas folkgruppen inte som medborgare. Rohingyer bor även i Bangladesh, Pakistan och Malaysia.

Det har under årtionden rått konflikt mellan muslimer och den buddhistiska majoriteten i Burma. Sedan landets självständighet 1948 beräknas cirka 1,5 miljoner rohingyer ha tvingats lämna sina hem på grund av förföljelser.

Hundratusentals muslimer är nu på flykt sedan deras byar bränts ned och människor dödats. Den burmesiska militären, som hävdar att man genomför insatser mot "extremterrorister", lägger skulden för våldsamheterna på gerillagrupper som bland annat attackerat polisposteringar och militärbaser.

Den senaste våldsvågen tog fart den 25 augusti, parallellt med att FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan lade fram en rapport om situationen för rohingyer. I den rekommenderade han bland annat att folkgruppen får medborgarskap samt tillgång till skola och sjukvård. Sedan dess beräknas närmare 600 000 rohingyer ha flytt över gränsen till Bangladesh.

Källor: Svenska Burmakommittén, Arakan Rohingya National Organisation (Arno), al-Jazira, Civil Rights Defenders med flera