Därför gläds facket åt de här låglönejobben
Arbetets reporter förklarar varför LO-facken plötsligt är positiva till så kallade etableringsanställningar som ska sänka arbetsgivarens kostnad till 8 000 kronor i månaden.
PERSPEKTIV. År efter år har facket sagt att sänkta löner är fel sätt att hjälpa nyanlända och lågutbildade in på arbetsmarknaden. Utbilda dem så att de kan ta riktiga jobb till full lön, lyder LO-linjen.
Så plötsligt står LO-förbunden där och verkar glada över etableringsanställningar som ska sänka arbetsgivarens kostnad till 8 000 kronor i månaden, och man undrar: Shit, vad hände?
För att förstå det måste man först känna till hur illa facken tycker om att politiker bestämmer löner och arbetsvillkor. Vilket de skulle göra om Alliansens inträdesjobb blev verklighet. Genom etableringsanställningar sätter fack och arbetsgivare villkoren.
Med uppgörelsen vill fack och arbetsgivare demonstrera att de tar ansvar för ett stort samhällsproblem.
”Se etableringsanställningarna som ett sätt att stärka hela partsmodellen”, säger en facklig källa. ”Att de borgerliga förslagen om lönesänkningar faller är en bonus.”
Så plötsligt står LO-förbunden där och verkar glada över etableringsanställningar som ska sänka arbetsgivarens kostnad till 8 000 kronor i månaden, och man undrar: Shit, vad hände?
Etableringsanställning blir i grunden en arbetsmarknadspolitisk åtgärd där staten subventionerar arbetskraften, men arbetsmarknadens parter bestämmer innehållet.
Och jämfört med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som ofta utnyttjas av oseriösa företag, ser facket stora fördelar. Etableringsanställning förutsätter kollektivavtal, plus en lokal överenskommelse mellan facket och företaget som extra kontrollstation.
En nämnd ska se till att anställningarna inte missbrukas. De anställda ska få utbilda sig, och målet är de ska få fast jobb. Vad de gör på jobbet ska dokumenteras.
Vad vinner då arbetsgivarna på förslaget? Det finns faktiskt en majoritet i riksdagen för att lagstifta om löner för nyanlända under kollektivavtalsnivå.
Arbetsgivarna kunde ha sagt nej till fackets förhandlingsinvit och väntat in politikerna. I valrörelsen skulle de borgerliga då ha haft ett svar på integrationsfrågan som regeringen kunde få svårt att matcha.
På arbetsgivarsidan har en och annan röst höjts för en sådan taktik, enligt Arbetets källor.
Slutligen verkar det finnas något mer, som sällan fångas i mediernas bevakning: en ärlig strävan hos båda parter att göra något åt ett samhällsproblem
Men den har alltså avvisats. Ett skäl är att Alliansens instegsjobb, med lönekostnader kring 15 000 kronor i månaden, inte ansetts tillräckliga för att göra det attraktivt att anställa nyanlända.
Arbetsgivarna har bedömt att kostnaden måste ner till 8 000 kronor för att företagen ska våga anställa.
Ett annat arbetsgivarkrav har varit att statens bidrag inte ska gå till företagen: Det skulle bli tungt att administrera. Även detta har tillgodosetts.
Slutligen verkar det finnas något mer, som sällan fångas i mediernas bevakning: en ärlig strävan hos båda parter att göra något åt ett samhällsproblem.
En källa med mycket lång erfarenhet säger: Underskatta inte den goda viljan.
