Med panikbromsen åtdragen har regeringen stoppat alla omprövningar av assistans-ersättningen enligt LSS.

Det är utmärkt. Men det haveri som LSS har hamnat i hade varit otänkbart om regeringen läst lagen innan de börjat montera ned stödet.

Så här står det i LSS, lagen om stöd och service, som omfattar många med funktionsnedsättning:

”Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.” (LSS 7§, stycke 2).

Jämför det med Försäkringskassans larm nyligen om att människor med funktionsnedsättningar åter kan komma att tvingas till institutioner då stöden i vardagen tas bort, så framgår allvaret i regeringens LSS-haveri.

Det sorgliga är att detta är helt självförvållat. Haveriet är en rak följd av de krav på sänkta kostnader som ansvarig minister Åsa Regnér (S) har drivit på för att få igenom.

Och när människors liv slås i spillror räcker det inte att gång på gång säga att frågan utreds.

Dagens panikstopp är nödvändigt för den omedelbara förändring som måste ske. Förhoppningsvis kommer regeringen att denna gång först läsa lagtexten.