Få saker provocerar lika mycket som hyckleri. Skenhelighet är en del av att vara människa, ingen av oss är ofelbar.

Vi kanske sopsorterar och handlar ekologiskt, fast kör bensinbil och flyger ibland.

Jag brukar säga att det enda övertag vi i vänstern har är det moraliska. Vi har inte makten eller pengarna, men moralen – strävan efter ett rättvisare samhälle – är på vår sida.

Därför finns inget mer tillfredsställande för våra meningsmotståndare än när någon sticker hål på moralballongen.

Det kan också få rätt komiska effekter.

Sällan har en svensk humorserie blivit så unisont hyllad som Grotesco som börjat visas igen i SVT.

Direkt efter att det första avsnittet, som var en musikal om flyktingkrisen hösten 2015, hade sänts kallades det för den bästa tv-satiren sedan Hasseåtage.

Grotescos ledargestalt, Henrik Dorsin, gör en porträttlik Stefan Löfven som från riksdagens talarstol rappar med patos om att hans Europa inte bygger några murar.

…det roliga ligger i den oförtäckta dubbelmoralen; att säga en sak men göra något helt annat

Jonna Sima

Ett klipp senare, i ett Fantomen på Operan-inspirerat nummer med ”Jimmy Åkesson”, har statsministern gjort en kovändning, infört gränskontroller och hårdare tag i flyktingpolitiken.

Det är ingen flabbhumor, utan det roliga ligger i den oförtäckta dubbelmoralen; att säga en sak men göra något helt annat. Precis det som hände den där hösten för två år sedan.

Hyckleriet blev också tydligt när den så kallade Paradisläckan nyligen blev offentlig. 120 000 personer och företag, varav 2 000 svenskar, har undanhållit motsvarande 80 000 miljarder kronor från skatt.

Förutom att ordföranden för Svenskt Näringsliv och tusentalet andra superrika har ägnat sig åt avancerad skatteplanering märktes också ett antal världskändisar.

U2-sångaren Bono och Madonna stack ut i mängden. Båda artisterna har byggt sina varumärken kring välgörenhet och filantropiska projekt i decennier.

Till och med de sysslar med skatteplanering.

Även den världsomspännande #metoo-debatten handlar i mycket om hyckleri.

De kreativa yrkena har ofta en självbild av att vara humanistiska, liberala och ha högt i tak. Så har nog de flesta sett på tv-bolagen, teatrarna och tidningsredaktionerna.

Skådespelerskornas starka vittnesmål om vidriga övergrepp, trakasserier och om arbetsgivarnas eviga svassande för manliga genier går inte att bortförklara som individproblem

Jonna Sima

I stället har övergreppen fått fortgå och tystnadskulturen lagt sig som ett lock.

På en del av de utpekade arbetsplatserna har det från chefshåll sagts att det handlat om enskilda rötägg som ska sparkas ut. Uppropet som 456 kvinnliga skådespelerskor undertecknade i Svenska Dagbladet i förra veckan sätter punkt för det resonemanget.

Skådespelerskornas starka vittnesmål om vidriga övergrepp, trakasserier och om arbetsgivarnas eviga svassande för manliga genier går inte att bortförklara som individproblem.

De flesta av oss strävar efter att vara hyggliga människor, men fina ord och individuella ambitioner räcker inte.

Det krävs att såväl samhälle som arbetsplatser har tydliga normer och värderingar, lagar och regler som hjälper oss att leva upp till idealen. Allt annat är hyckleri.