Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

USA – Vi ger dem fakta. Det här är vad Trump lovade, och det här är vad han har gjort. Hans löften har lämnat folk i sticket. Han lovade infrastruktur. Ingenting. Han lovade industrijobb. Det har inte blivit några, säger Richard Trumka, nyligen omvald ordförande för amerikanska facket AFL-CIO (motsvarande LO).

Richard Trumka under en intervju em nyhetsbyrån AP.

Under hösten har de dragit igång en informationskampanj för att minska stödet för presidenten bland fackens medlemmar. Satsningen ska pågå till kongressvalet nästa höst.

Donald Trump har skapat ett dilemma för de amerikanska facken. Under valkampanjen ställde sig förbunden närmast mangrant bakom Hillary Clinton, Demokraternas kandidat. Samtidigt var långt ifrån alla medlemmar med på Clinton-tåget.

Bland alla fackliga väljare var Clintons röstmarginal betydligt mindre än tidigare demokratiska kandidaters, och bland vita väljare från fackligt anslutna hushåll fick Trump mer än hälften av rösterna.

Donald Trumps populism var effektiv. Han sa det som många inom fackföreningsrörelsen sagt under en längre tid. Globaliseringen är ett problem. Handelsavtal har förhandlats fram så att de gynnar affärsintressen och drabbar löntagarna.

Historieprofessorn Jefferson Cowie vid Vanderbilt-universitet hävdar att det funnits en facklig mytbildning. Berättelsen har varit att facken har varit en avgörande del av det Demokratiska partiet. Det har till stor del varit en berättelse som förts fram av AFL-CIO:s centrala ledning som strävar efter en progressiv politik. Men alla fackförbund har inte helhjärtat ställt sig bakom det.
– Bland medlemmarna har det ofta funnits betydande grupper som röstar för Republikanerna. Vi såg det på Nixons och Reagans tid och nu för Trump. I synnerhet inom bygg- och industrifacken finns det en djupt rotad konservatism bland många medlemmar, säger Jefferson Cowie.

LÄS OCKSÅ: Pengarna rullar in till Trumps fördel 

Han poängterar dessutom att det fackliga medlemskapet ser annorlunda ut i dag än vad det gjorde på 1970- och 1980-talen.
– Vi har inte längre några industrigrenar där facken har en viktig roll. I stället har rörelsen kommit att förlita sig på den offentliga sektorn och tjänstesektorn. Hela den fackligt anslutna arbetsstyrkan har genomgått en förvandling, säger Jefferson Cowie.

Donald Trump var inte sen att utnyttja splittringen. Strax efter att han tillträdde som president, i januari, inbjöds ledare för byggfacken till ett möte med presidenten för att diskutera satsningar på infrastruktur, såsom nya gasledningar och vägbyggen. Efter mötet kom Terry O’Sullivan, ordförande för Laborers, ett av de största byggfacken, med följande uttalande:
”Trump har visat att han har respekt för byggarna som bygger vår nation, och att de inte längre kommer att stå övergivna.” Ord som inte oväntat väckte starka reaktioner inom de fackliga leden.

– Donald Trumps populistiska retorik liknade många av fackens budskap, säger arbetsmarknadsprofessorn Jeffrey Grabelsky på amerikanska Cornelluniversitetet.

Jeffrey Grabelsky vid Cornelluniversitetet.

Han säger att det inom fackföreningsrörelsen saknas en samsyn kring förhållandet till Trump. På ena sidan står förbund inom byggsektorn som vill försöka samarbeta med presidenten för att få byggsatsningar och en ny handelspolitik. På andra sidan återfinns förbund med offentliganställda och inom tjänstesektorn som ser Trump som ett hot mot sin existens.
– Klyftan mellan dessa två hållningar kan mycket väl leda till en spricka inom fackföreningsrörelsen, i en tid då enhet är viktigare än någonsin. Det är oklart hur länge de fackföreningsledare som tror de kan jobba med Trump kommer att hålla fast vid den illusionen, säger Jeffrey Grabelsky.

Han hävdar att de politiska attackerna på fackförbunden har intensifierats sedan Trump tog över. Myndighetsregleringar om utvidgad rätt till övertidsersättning och förstärkt arbetsskydd från Obama-åren har rivits upp. Samtidigt som nytillsatta makthavare vid arbetsmarknadsdepartementet och USA:s motsvarighet till Arbetsdomstolen, National Labor Relations Board, hämtats från näringslivet.

Dessutom kommer USA:s högsta domstol, som tidigare i år fick en konservativ majoritet, inom kort att ta upp ett rättsfall som riskerar att leda till stort ekonomiskt avbräck för många förbund med offentliganställda medlemmar. I det så kallade Janus-målet ska domarna avgöra om en social­sekreterares yttrandefrihet kränkts av kravet som tvingade honom att betala en avgift till fackförbundet som förhandlat fram kollektivavtalet på hans arbetsplats.

Enligt Jeffrey Grabelsky är det riskfyllt för facken att följa traditionen att i utsatta lägen träffa överenskommelser som gynnar det egna förbundet eller branschen.
– Det finns en tendens att förskansa sig när man är satt under press. Att dra slutsatsen att vi har tappat kontakten med medlemmarna, och vi har gått för långt när det gäller att omfamna andra progressiva krafter i samhället, och att det i stället är dags att fokusera på smalare ekonomiska intressen.
– Personligen tror jag det är helt fel reaktion i detta läge. I stället för att smalna av borde facken anamma en bredare vision, fortsätter Jeffrey Grabelsky.

 

Facken i USA

  • För ett år sedan, den 8 november 2016, hölls presidentvalet i USA där republikanen Donald Trump besegrade Demokraternas Hillary Clinton.
  • Fackförbunden i USA samlar 14,6 miljoner medlemmar. Det motsvarar drygt var tionde anställd på den amerikanska arbetsmarknaden. Ungefär hälften av fackförbundens medlemmar jobbar inom den offentliga sektorn.
  • I näringslivet har organisationsgraden fallit brant över en längre period. Förra året var bara var femtonde privatanställd medlem i facket, vilket innebär en organisationsgrad på 6,4 procent. Samtidigt visar opinionsmätningar från Gallup att 65 procent av amerikanerna har en positiv syn på facken.
  • I mitten på 1950-talet  var en tredjedel av de privatanställda med i facket.

    Källa: Bureau of Labor Statistics