Erik Larsson, reporter: Devil In You, Melody Club
– För att vi alla har en djävul inom oss.

Jonna Sima, kulturredaktör: Monster, Kanye West ft Jay Z, Rick Ross, Bon Iver och Nicki Minaj
– I ”Monster” från Kanye Wests mästerverk till album My beautiful dark twisted fantasy reflekterar han och några av hiphopens största rappare över deras egna mediabilder – monstren de har skapat. Gästande Jay Z jämför sig med King Kong och Loch Ness, Rick Ross är en blodsugande motherfucker. Men över låten tronar Nicki Minaj, som fick sitt stora genombrott med låten när den kom 2010.  “You can be the king, but watch the queen conquer” är hennes inledande rad i en vers som fortfarande måste betraktas som en av hennes bästa till dags dato.

Johanna Wreder, reporter: Ghostbusters, Ray Parker Jr
– Varken låt eller film var särskilt skräckinjagande när de kom 1984. Det läskiga är att låten nu, 33 år senare, har blivit min femåriga sons absoluta favorit. Efter att ha tvingats lyssna till den hela semestern får jag numer både rysningar och kalla kårar av den tidigare trallvänliga melodin.

Anders Emretsson, redigerare: Haunt, Black Rebel Motorcycle Club
– Pinfärsk singel som kommer att hemsöka mina arbetsdagar de närmaste veckorna.

Martina Frisk, reporter: Flyg min väg, Freddie Wadling och Nina Persson
– På skivan Jag är monstret finns den här obeskrivligt fina duetten. Lyssnar på den och tänder ett ljus för de som saknas.

Kim Nilsson, webbredaktör: Gods and Monsters, Lana Del Rey
–Del Reys filmiska och kolsvarta pop är som gjord för Halloween. I detta stråkkryddade inferno lyckas hon på några minuter koppla ihop sex, missbruk och ren och skär skräck i en läskigt tilltalande mix.

Eva Vaihinen, art director: Agnus dei ur Requiem,  John Rutter
– Från krypande obehag till full skräck till – ljus och frid för de döda. Första minuterna av Agnus dei från John Rutters vackra Requiem skulle passa i vilken Halloweenfilm som helst.

Karl Martinsson, reporter: What’s he building in there, Tom Waits
– Tre och en halv minut av paranoia och underliga ljud kombinerat med Tom Waits bästa skräckröst.

Sandra Lund, reporter: Heirate mich, Rammstein
– Den balanserar stundtals på fel sida gränsen mellan kitsch och skräck. Men lägger vi till ett annalkande Halloween och att låten är med i den estetiskt mest fulländade skräckis som gjorts, Lost Highway av David Lynch (som ju är mästare i balansgång kitsch/skräck), om än i filmens mest banala scen, så kan låten bidra till förhöjd puls under kyrkogårdsbesöket. Och man blir inte så jättesugen på att gifta sig med sångaren Till Lindemann (titeln översätts med ”Gift dig med mig”). Eller så blir man det.

Linda Flood, redaktör Global: Zombie, The Cranberries
– 
Krig, vapen, bomber, zombies. Hemsk låt som skrevs efter ett IRA-attentat 1993. Men ändå fruktansvärt bra.

Yonna Waltersson, chefredaktör: Zombie, The Cranberries
– En gammal tonårsfavorit som man ju måste lyssna på under halloween. Och blir det en zombiekatastrof kan man känna sig trygg med mig. Har gått ABF:s kurs i hur man överlever zombierna. Och sett några avsnitt för mycket av Doomsday preppers

Birgitta Ländin, reporter: Slutstrid, Kjell Höglund
– En åtta minuter lång ganska suggestiv berättelse där både huvudpersonen och människor han möter är skrämda. Själv är han jagad av en skrämmande figur som han till sist lyckas identifiera.

Lyssna på hela listan här 

Här kan du lyssna på Arbetets tidigare musiklistor.