Generationer födda efter 1960-talet får en ålderdom som ser betydligt sämre ut än för dagens gamla, skriver OECD i den färska rapporten.

Framtidens äldre kommer att leva längre men fler kommer också att ha varit arbetslösa någon gång i sitt arbetsliv och haft låga löner, medan andra har haft högre, stabila karriärer.

Jämfört med tidigare generationer påbörjas skillnaderna redan i tidig ålder vad gäller utbildning, inkomst, hälsa och sysselsättning.

En 25-årig universitetsutbildad man kan förvänta sig att leva nästan åtta år längre än en lågutbildad man, för kvinnor är skillnaden 4,6 år, skriver OECD.

De som har lägre utbildningsgrad får också minskade pensioner eftersom de tjänar mindre under yrkeslivet. Om man då höjer pensionsåldern ökar klyftorna ytterligare eftersom lågutbildade riskerar kortare livslängd än högutbildade, menar OECD.

Åldersskillnaderna är som mest akuta i tillväxtländerna, däribland Brasilien, Kina och Indien, där också det sociala skyddsnätet är sämre än i övriga OECD.

Nu menar OECD att alla länder bör fokusera på en livscykelanpassning med inriktning på tre områden:

  1. Förhindra ojämlikhet innan den kumuleras över tiden. Till exempel genom att tillhandahålla barnomsorg och hjälpa missgynnade ungdomar till arbete.
  2. Insatser för att hjälpa arbetslösa tillbaka i jobb måste förbättras, liksom att hinder för att behålla och anställa äldre arbetstagare försvinner.
  3. Hantera ojämlikheter i äldre åldrar, som att reformera pensionssystem och göra hemvården bättre.