Vad är det här för slags föreställning egentligen? Det är inte en högläsning av Jason Diakités självbiografi En droppe midnatt som gavs ut förra året.

Det är heller inte en konsert med rapparen Timbuktu. Det är en kombination av de båda.

Man kan säga att showen liknar SVT-programmet ”Vem tror du att du är”, där kända personer söker efter sina rötter.

Mitt uppe i en livskris – när äktenskapet kraschat och 40-strecket precis passerats – känner Jason Diakité ett behov av att utforska sin svarta sida, det vill säga sin afroamerikanska pappas släkt.

Han vill att pappa Madubuko Diakité ska åka med honom till South Carolina, dit släktingarna en gång skeppats från Afrika för att slita på bomullsfälten.

Men pappan har hunnit bli för gammal, eller snarare avskräckt för livet från att återvända till ”det där rasistiska landet”.

Timbuktus 40-årskris resulterar i en berättelse om hans familj – men också om slaveriet och inte minst rasismen.

Det märks att Farnaz Arbabi har regisserat, mycket i föreställningen påminner om den hyllade pjäsen X, om den svenska rasismens historia, som hon regisserade för Unga Klara och Riksteatern i fjol.

Jason Diakité har kallat föreställningen för det viktigaste han har gjort. Det känns inpå huden.

Men bäst blir det när han får verka i det element där han är tryggast – musiken.

Scen

En droppe midnatt
Jason Timbuktu Diakité

Skandiascenen, Cirkus i Stockholm