Litteratur om arbete kan förändra samhället

Sedan tio år lever vi i en guldålder för arbetarlitteratur, anser Magnus Nilsson, professor vid Malmö högskola och expert på området.

– Vi har i dag lika många, lika bra och lika framgångsrika arbetarförfattare som under storhetstiden på 1930-talet, hävdar han.

Susanna Alakoskis Svinalängorna (2006) och Åsa Linderborgs Mig äger ingen (2007) var hyllade uppväxtskildringar som öppnade dammluckorna för en flod av klassmedveten litteratur. Drabbande vittnesmål om det moderna arbetslivets utsatthet  gavs i Kristian Lundbergs roman Yarden (2009) och Jenny Wrangborgs diktsamling Kallskänken (2010). I dag förnyas genren av tecknade serier som Daria Bogdanskas Wage Slaves (2016).

– Dagens arbetarförfattare sysslar mer med själva arbetet än vad deras föregångare gjorde. Och för första gången i historien är det de kvinnliga författarna som dominerar, säger Magnus Nilsson.

Kvinnodominansen har att göra med utvecklingen i arbetslivet. Bilden av en typisk arbetare har skiftat från en kraftkarl i blåställ till en stressad kvinna i vården eller tjänstesektorn. Medan omsorgsvåndor och krogträsk har gestaltats av författare som Sara Beischer, Marie Hållander och Daria Bogdanska har litteratur om arbete i handeln hittills varit sällsynt. Ett försök att ändra på det är den nya antologin Lösa förbindelser där proffsskribenter och handelsanställda ger alarmerande vittnesbörd om otrygghet i butiker och lager. Magnus Nilsson önskar sig mera.

– Jag skulle vilja läsa den stora romanen om att jobba på H&M. Här finns masskonsumtion, mode, global handel, moderna anställningsformer – mycket spännande!

Arbetarlitteraturens första storhetstid inföll under det framväxande folkhemmets 1930-tal, och den andra under 1970-talets vänstervåg. I dag, när socialdemokratin är tillbakapressad och fackanslutningen sjunker, går litteraturen inte på samma sätt i takt med den politiska tidsandan.

–  Det man inte lyckas med politiskt kan man lyckas med i litteraturen – som att belysa klassorättvisor.

Magnus  Nilsson är övertygad om att arbetarlitteratur kan påverka samhället. Yarden och Wage Slaves är exempel på romaner som  vållat debatt och lett till krav på förbättringar för arbetsmarknadens mest utsatta. Men det krävs att någon gör politik av det som litteraturen lyfter fram. Magnus Nilsson vill se ett närmande mellan arbetarrörelsen och litteraturen. Han tycker att fackförbund och parti borde samarbeta med författare och göra mer för att stödja läsande och skrivande bland sina medlemmar.

– Arbetarlitteratur är en djupverkande politisk resurs. Den påverkar människor på ett helt annat sätt än ytliga pr-budskap.