Sandra Lund, reporter: Heut’ ist mein Tag, Blümchen
– Warum nicht? Det svänger. Ska åka färja över Östersjön i helgen, så det är också en fråga om acklimatisering

Linda Flood, redaktör Global: Trans Europe Express, Kraftwerk
– Är inte så bevandrad i tysk musik men slogs av denna som framfördes med bravur av Magnus Carlson, Moto Boy och Jennie Abrahamson under Stockholms kulturfestival i augusti.

Anders Emretsson, redigerare: First We Take Manhattan, Jennifer Warnes
– Har aldrig gått igång helt på Tyskland, men visst är Berlin trevligt. Vet fortfarande inte riktigt vad Leonard Cohen menade med att vi först tar Manhattan och sedan Berlin, men det är en bra låt. Framför allt när Jennifer Warnes sjunger och Stevie Ray Vaughan spelar gitarr.

Johanna Wreder, reporter: Auf der guten Seite, Sportfreunde Stiller
– En text man behöver kan behöva påminna sig om i dessa tider. ”Du und ich, und sonst noch ein paar Leute. Wir sind auf der guten Seite.” (Du och jag och några till, vi är på den goda sidan).

Martina Frisk, reporter: Eins Zwei Polizei, Mo-Do
– Tillbaka till 90-talets skoldisco. Inget jag egentligen vill rekommendera, men det här var det första som jag tänkte på. Återupplever den tiden via Spotify just nu – på gott och ont.

Jenny Berggren, reporter: Jag drar nu, Timbuktu
– En låt att bli glad av och drömma sig bort med. Texten handlar om att ”kanske bli en annan man i ett annat land” – kanske i Mogadishu, kanske i tyska Bremen.

Yonna Waltersson, chefredaktör: Ride on/Right on, Phosphorescent
– Under förra tyska valet var jag på plats för att bevaka valet. Den här låten låg på den spellista som jag då lyssnade på för jämnan. Asymmetrisk demobilisering var valets hetaste ord och jag fick känna av den tyska byråkratin när det visade sig att du inte bara skulle ha ackrediterat dig till själva valvakan utan också ha lämnat in en ackreditering för att få tillgång till internet. Men det var väldigt intressant att följa Angela Merkel under valrörelsen. Valet var i grund och botten en seger för henne som person och inte för hennes kristdemokratiska parti. Nu är det val igen och låter håller ännu. Verkar som att tyskarna känner detsamma inför Merkel.

Mårten Nilsson, reporter: Preludium i C – dur, J S Bach
– Fredagkvällar för 40 år sedan övade mina syskon den här på piano. Till min stora irritation. I dag är den klar, vacker, tröstande.

Karl Martinsson, reporter: Mercy, Mercy, Mercy!, Cannonball Adderly
– Låten är skriven av pianisten Joe Zawinul, som kommer från Österrike vilket nästan ligger i Tyskland. Och så är det en bra låt.

Kim Nilsson, webbredaktör: Bang Bang, Nancy Sinatra
– Tyskland förknippar jag med en av mina favoritsporter, skidskytte. Därför passar denna lugna, men skjutglada, klassiker alldeles utmärkt.

Erik Larsson, redaktör Global: Adios, Rammstein
– Om själen frusit och energin tagit slut kan man alltid använda Rammstein som hjärtstartare. De vassa synthgitarrerna gör Adios till en av gruppens bästa låtar.

Charlotta Kåks-Röshammar, reportageredaktör: You’re my heart, you’re my soul, Modern Talking
– Nostalgin kan luras, men den här är väl ändå rätt bra? På mellanstadiet fick jag ett kassettband – som jag vårdade ömt – med Modern Talking från en snäll kille i klassen. En ny värld öppnade sig, för en tjej uppvuxen i fiolfamilj.

Martin Klepke, politisk redaktör: Vill ni se en stjärna (se på mig), Zarah Leander
– Hon visste ingenting om politik, sa min far. – Jodå, hon var vän med Joseph Goebbels, hon måste ha vetat, sa min tante Mien. Ingen av dem kunde någonsin lägga kriget bakom sig. Vi såg Zarah Leander på Gröna Lund, en föreställning under vilken tante Mien knappt kunde tygla sin avsky. Men vilken föreställning! Jag kommer alltid att minnas den.

Lyssna på hela listan via Spotify

Innehåll från Spotify

Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.

Lyssna på Arbetets helglista från vecka 38