LEDARREPLIK. Blev förvånad över ditt ledarstick om fredsrörelsen och Nato i Arbetet nr 29, 15 september.

Argumentet att fredsrörelsen och Nato-motståndet i Sverige styrs från Ryssland och Putin är planterat av stockkonservativa ledarskribenter som Adam Cwejman på GP och borgerliga Nato-fanatiker som major Björklund (L).

När det då dyker upp i en Arbetartidning och en text av dig blir jag som sagt både bestört och förvånad.

På vilket sätt de ryska örlogsfartygen provocerade Sverige under sin seglats i Östersjön känner jag dessvärre inte till.

Men bara deras närvaro kan vara illa nog. Däremot inte uppenbart olagligt. Ryssland har ju som bekant Östersjökust.

Vilket däremot USA hittills saknat.

Att Ryssland och Vitryssland har militärövningar på sitt eget territorium kan väl upplevas som skrämmande. Men inte konstigare än att USA övar på sin hemmaplan.

Poängen med protesten mot Nato-övningen Aurora är däremot att främmande trupp, bland annat från USA, nu övar i Sverige, tillsammans med svensk militär, med tydlig udd mot Ryssland.

Det stjälper slutgiltigt en framgångsrik svensk säkerhetspolitik av alliansfrihet och neutralitet. Vårt land inlemmas i Trumps krigspolitiska sfär och konfliktrisken i vår närområde skärps.

Alliansfriheten har hållt Sverige utanför två världskrig. Hade kungahuset och en stor del av den tidens borgerlighet fått sin vilja fram skulle Sverige krigat på Tysklands sida i bägge krigen.

Dessbättre fick de inte det. Nu tycks USA:s och Trumps locktoner och skrämselpropaganda fått önskad effekt när till och med ledartexter i tidningen Arbetet försöker blanda bort korten.

En majoritet av Sveriges folk är motståndare till svenskt ett närmande till Nato. Men det påstås bero på Putins trollfabriker. Inte på en önskan om fred och oberoende.

Martin Klepke svarar

Ulf Nilsson skriver att ryska kärnvapen i Östersjön kan vara ”illa nog” men att ”Ryssland har ju som bekant Östersjökust”.

Vad svarar man på det?

Jamendåså. Ingen skada skedd, eller?

Personligen ser jag ingen vits alls med ett fredsarbete som tonar ned att Ryssland nyligen gick in i Östersjön med en u-båt som kan bära 200 kärnvapenspetsar med hänvisning till att Ryssland ändå har kust mot Östersjön. Denna lydiga tystnad inför Rysslands uppenbara provokativa hot välkomnas säkert av Vladimir Putin. Men den gynnar inget fredsarbete.

Samma tystnad råder från stora delar av svensk fredsrörelse när det gäller Rysslands och Vitrysslands just nu gemensamma övning av ett gigantiskt attackscenario som i storlek vida överskrider den svenska militärövningen Aurora. Enligt Ulf Nilsson övar de ju på sin egen mark. Och så långt behöver den svenska fredsrörelsens samvete tydligen inte gälla.

Inget vettigt fredsarbete och inget vettigt arbete mot världens kärnvapen sker under sådana premisser. Fredsarbete handlar om fred oavsett vilken nation som berörs. Likaså kampen mot kärnvapen.

Att tona ned kritiken mot kärnvapen och övningar om det handlar om Putins Ryssland och att trissa upp det när det handlar om Sverige och nationer som kan knytas till Nato har inget med fredsarbete att göra.

Det handlar i stället om ren och skär politik. Och slagsidan till Putins favör och aggressionen mot Nato är just den politik som Putins trollfabriker uppenbart med viss framgång lyckas sprida inom delar av svensk fredsrörelse.