Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

En efterlängtad röst på frihet. Eller ett sätt för president Massud Barzani att sopa interna problem under mattan. För många förverkligas en generationslång dröm när den självstyrande kurdiska regionen i Irak (KRG) folkomröstar om att bryta sig loss från Bagdad den 25 september.

– Det är första gången som folket i Kurdistan får möjlighet att själva bestämma hur framtiden ska se ut, om man vill ha självständighet eller fortsätta att tillhöra Irak. Det är stort, säger KRG:s representant i Sverige, Shorsh Kadir Rahem, till TT.

Opinionsundersökningar pekar mot ja. Men beslutet att ta självständighetsfrågan till valurnorna har också mött motstånd, även bland kurderna. Många som är kritiska till Barzanis styre tycks vara redo att manifestera det genom att rösta nej. Andra vill invänta stöd från stormakterna.

– Det finns starka motsättningar inom KRG. Oppositionen mot Barzani är stark och för honom handlar det mycket om att avleda uppmärksamheten från den ekonomiska och politiska krisen, säger Ingmar Karlsson, författare och tidigare konsul i Istanbul.

Omkring 5,5 miljoner människor har rätt att rösta. Folkomröstningen sker inte bara inom KRG, utan även i diasporan samt i områden som både Bagdad och Arbil gör anspråk på. Bland dessa finns den oljerika och mellan kurder, araber och turkmener delade staden Kirkuk som i praktiken kontrolleras av kurdiska peshmerga.

– Det troligaste är att minoriteter som inte vill leva under kurdiskt styre bojkottar omröstningen för att minska dess legitimitet, säger Per Jönsson, Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet.

KRG-representanten Shorsh Kadir Rahem kan förstå att en del minoriteter har luftat farhågor om vad som väntar dem vid eventuell självständighet.

– Oron speglar det som kurderna själva har gått igenom i Irak, ett problem med majoriteten. Det måste tas i beaktande. Minoritetsgrupperna ska behandlas som första klassens medborgare och deras rättigheter ska inkluderas i ett framtida Kurdistan, säger han.

Flera tidigare försök till folkomröstning om självständighet för KRG har ställts in. Att Barzani driver frågan just nu kan vara ett försök att utnyttja den medvind som kurderna haft tack vare insatserna mot Islamiska staten (IS). Men det är också en fråga om tajming, enligt Jönsson.

– För kurdisk del är kampen mot IS snart avslutad. Den har hållit konflikterna i det irakiska samhället i schack, men om det här inte blir av nu finns risk för att motsättningarna, inte minst mellan kurderna, bubblar upp till ytan.

Utanför KRG är det inte svårt att hitta kritiker. Med stora kurdiska minoriteter är Turkiet och Iran rädda för dominoeffekter, USA vill ha fortsatt fokus på kampen mot IS och centralregeringen i Bagdad är allt annat än positiv.

– Det enda land i världen som förmodligen skulle applådera självständighet är Israel, av strategiska skäl, säger Jönsson.

Den kurdiska folkomröstningen kan liknas vid den brittiska om brexit. Ställer sig en majoritet bakom ”kurdexit” kommer det inte att innebära att regionen bryter sig loss från Bagdad på dagen — utan då väntar troligtvis långa förhandlingar.

– Jag tror inte att det är tekniskt eller fysiskt möjligt med total självständighet. Det skulle inte gå att överleva för en självständig stat mot Turkiet, Irans och Bagdads önskemål, säger Jönsson.

– Däremot innebär ett ja troligtvis en förhandlingsvinst i kurdernas förhållande till Bagdad.

Sofia Eriksson/TT

 

Irakiska Kurdistan

Sedan 1992 har kurderna full kontroll över omkring två tredjedelar av det område som de kallar irakiska Kurdistan. Det rör sig om de tre provinserna Dahuk, Arbil och Sulaymaniyya som omfattar omkring 50 000 kvadratkilometer och där det bor över fem miljoner människor (och därtill ett stort antal flyktingar).

Det självstyrande områdets huvudort är Arbil (Erbil), som på kurdiska kallas Hewlêr. Det bor också kurder i angränsande Tamim (Kirkuk), Nineve (huvudstad Mosul) och Diyala längre söderut samt i Bagdad.

Dagens gränser är dock omstridda och många har flytt eller fördrivits under upprepade krig och uppror. 2014 tog kurdiska styrkor kontroll över ytterligare landområden, däribland oljestaden Kirkuk.

Omkring hälften av Iraks olja produceras i områden som kurderna anser tillhör irakiska Kurdistan, däribland Kirkuk, men inkomsterna därifrån kontrolleras av regeringen i Bagdad. Reglerna kring detta har varit hett omstridda.

Källa: Landguiden

Den kurdiska folkomröstningen

Den 25 september röstar irakiska Kurdistan om självständighet i de tre provinserna Dahuk, Arbil och Sulaymaniyya som utgör dess självstyrande områden. Därtill kommer det att röstas i flera omstridda områden som kontrolleras av kurdiska styrkor men som centralregeringen i Bagdad ser som sitt territorium, däribland Kirkuk, Makhmour, Khanaqin och Sinjar. Det är inte bara kurder som har rätt att rösta, utan även andra folkgrupper som lever i de kurdiska områdena.

Den irakkurdiska diasporan kommer att kunna rösta via nätet.

Irakiska Kurdistan har en hög grad av autonomi, har ett eget parlament och egna väpnade styrkor (peshmerga). Relationerna med Bagdad har blivit allt mer ansträngda de senaste åren, på grund av konflikter om olja och territorium.

Bagdad motsätter sig folkomröstningen. Iraks premiärminister Haider al-Abadi har sagt att den kommer att leda till ”ännu mer konflikter”. Turkiet och Iran är också kritiska, oroade över att omröstningen skulle kunna inspirera kurdiska separatister inom sina egna gränser.

Källa: AP, BBC

Kurderna

Kurderna är världens största etniska grupp utan en egen stat. De lever framför allt i gränsbergen mellan Turkiet, Irak och Iran men även i Syrien och i Kaukasus.

Det större, någorlunda sammanhängande område där majoriteten av befolkningen är kurder, brukar kallas Kurdistan. Men det är inget exakt avgränsat område och där bor också andra folkgrupper. Många kurder bor också utanför Kurdistan, i Turkiet har till exempel många flyttat från turkiska Kurdistan i söder till de västra delarna där två tredjedelar av Turkiets kurder nu bor.

Kurderna har fört olika kamper för självständighet, ibland med vapen, ibland med fredliga medel. När USA inledde ”kriget mot terrorismen” 2001 fanns PKK, som för en väpnad kamp mot den turkiska staten, bland de grupper som stämplades som terroriströrelser.

Källa: Landguiden